Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.
J. H. Kellgren: allmän karakteristik; omedveten demokrati nnder
aristokratiska former. — Biografiska uppgifter efter Rosenstein. — «Mina
Löjen» : Atterboms kritik. — Anklagelsen för frivolitet bemött. — Kellgren
såsom kritiker: Stockholms-Posten. — Hans polemik mot mysticism.
Ingen af de skalder, som omgåfvo konung Gustaf
HLs thron, åtnjöt den vidsträckta och allmänna
popularitet hos de bildade i landet som Kellgren. Ingen af
dem ägde heller de egenskaper, som skulle hafva med
bättre rätt grundlagt en sådan allmän välvilja.
Kellgren förenade med en öfverträffande qvickhet och en
ovanlig talang i behandlingen af språket icke allenast
ett skarpt och omutligt förstånd, som var stålsatt mot
hvarje fördom, hvarje auktoritetstro, hvarje vetenskapligt
charlataneri, utan äfven ett verkligt poetiskt sinne, som
efter hand förde honom till sannare och djupare insigter
af vitterhetens väsen än dem, i hvilka han blifvit
uppfostrad, sedan det redan förut beredt honom poetiska
ingifvelser, som i sannt esthetiskt värde täfla med det
skönaste någon litteratur frambragt, och såväl härigenom
som genom uttryckets renhet och behag öfverträffa allt
det föregående i fäderneslandets vitterhet. Det var
likväl måhända mindre genom dessa skapelser af ren
skalde-inspiration än genom sina lätta, skämtsamma, satiriska
dikter, och sin lättfattliga, qvicka, stundom elaka, men
alltid till en viss grad befogade kritik, som han anslog
sin tids sanningssökande men något sjelfsvåldiga och
framför allt skrattlystna lynne, och tillvann sig i första
rummet den finbildade och förnäma societetens bifall och
beundran. Man iakttager här samma besynnerliga
blindhet för egen fara, som öfverallt utmärker den höga
societetens förhållande till den moderna upplysningen då
för tiden. Despoti och aristokrati hafva aldrig i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
