Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål. Men af tusende sådana skall tilläfventyrs ej en
enda, på tusen mils väg, haft en enda tanke precist den
samma, som någon af de öfriga niohundradenittionio. I
stället för att derföre, som så många andra gjort, beskrifva
hvad jag sett och min kusk bättre sett och alla
efterkommande resande med deras kuskar skola se, emellan
Stockholm och Ystad, har det fallit mig in att för
samtid och efterverld uppenbara hvad jag tänkt och hvad
efter all sannolikhet ingen annan tänkt på denna sjuttio
mils väg.»–«Jag har», fortfar författaren, «icke rest
för att tänka; men jag har ej alldeles kunnat hindra
mig ifrån att tänka medan jag rest. Emellertid, och för
att visa huru litet skryt man bör finna i denna
försäkran, och att förlika mina läsares kritiska ära med min
egen auktorliga, så antagom en distinktion. Det finnes
två slags tankar, liksom två slags rörelse: en aktiv och
en passiv; den förra en egen kraft, den senare ett
öfver-lemnande; den ena en förtjenst, tillhörig snillet; den
andra en nödvändighet för hvar menniska med sinnen.
Nu tillåter jag sjelf att man hänför mina tankar till sista
slaget såsom blotta intryck, perceptioner, apper^uer eller
hvad man behagar kalla dem. Andra äro ock föga
möjliga vid den ständiga knuffning en åkande själ måste
erfara af rörelsen, bullret och evigt vexlande objekter.
Och att nu mera icke må lemnas minsta rum till
tvifvels-mål, det ofvannämnda reflexioner ju sannfärdeligen som
sagdt är blifvit födda på stora landsvägen, af de föremål
Ögat omfarit; så har jag med några ord framför hvarje
tanka tecknat bilden hvaraf hon väcktes jemte någon af
transitionerna.»–-«Hvad stylen angår», så slutar
författaren sitt förord, «så, i fall der ej finnes den glans,
den täckhet, de fina behag, med ett ord: den goda
ton, som är så egentlig för hufvudstadens skribenter;
då besinne man endast att jag ej haft den lyckan att
författa som de, på en sidensoffa, vid ett mahognybord,
i ett välstädadt, ljust, parfymerad t rum, och vid hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
