Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vill ni just med snille blänka,
Välan, lär reglementet då: •
Minsann, behöfves nog att tänka
Om man sin Sinclair skall förstå, o. s. v.
Den temligen tvetydiga komplimang, hvarmed
författaren i det följande ihågkommer majestätet, kunde
synas vådlig nog, om man ej ihågkom att Gustaf III
för det mesta lät äfven bäska sanningar passera, endast
de voro iklädda behagens och qvickhetens drägt. Sista
versen lyder så:
När afnnd . . . tarfvas mer att sägaP —
Förmätne! Eder fara känn:
Räds, att er konungs ynnest äga;
Men bäfva, att förtjena den.
Jag bör på denna plats bland Kellgrens
skämtsamma dikter icke förbigå hans poem «Till en flicka, som
vid en promenad förlorade sitt skärp m. m.», ehuru jag
ej med visshet vet huruvida det hörer till författarens
senare period. Detta stycke äger i min tanke en
utsökt täckhet så väl till innehåll som form, och Sjelfva
det frivola deri uppväcker genom det fina och gratiösa
i handlingssättet endast ett hastigt löje. Det påminner
om Pope, hvars «Rape of the Lock» sannolikt föresväfvat
skalden såsom mönster.
Du vet ej, vackra Aspasie,
Hur för din blygsamhet jag bäfvat
Att se den fara, hvaruti
För några dagar se’n du sväfvat.
Band, blommor, skärp beröfvad bli! , . .
Du tror väl du, min Aspasie,
Att sådant slumpvis kunnat hända?
Nej, vet, det var ett trolleri,
Ett uppror, ett förräderi;
Och tacka Gud, det tog så ända.
Jag vet ej väl uti hvad mål
Du kärleksgudarne förtretat;
En kärleksgud ej mycket tål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
