Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvickhet; beundrat dess ungdoms snille; men, sjelf
redan hunnen till mognade år, är min största förnöjelse
att omsider röja i dess innehåll det vett och den
stadga, som tyckas mig utvisa att dess mannaålder
ingått. — — Flygtiga allmänhet, kittsliga gamla barn!
När skolen J en gång vämjas vid det qvicka jollret
utan smak och sanning, som flödar i edra papper? När
skolen J en gång blygas att finna en vällust i de
stinkande försmädelser, som arghet och vanvett der utösa?
Nu, då samhället öppnar på alla sidor de djupaste sår,
dödliga om ej en snar och kraftig hjelp mellankomn^er
......vekliga allmänhet! och du ömmar ännu blott för
arietten i‘ en opera? Lättsinnige skalder! och J sjungen
ännu blott Cynthia och kärleken?»*).
En af sina gamla oarter kunde Stockholms-Posten
likväl aldrig bortlägga: den att med satirens och åtlöjets
skarpaste gissel oupphörligt martera dåliga, men också
ofta anspråkslösa, versmakare, tillfällighetspoeter,
hvilkas snillefoster endast voro ämnade för en mera inskränkt
krets, men genom tidningarne blifvit öfverlemnade åt
allmänheten. Till dessa räknar jag dock icke de
ständiga, så att säga stereotypiska föremålen för Postens
begabberi, de genom densamma odödliggjorda vittra
martyrerna Bager och Bjugg. Ty dessa gjorde anspråk
på att vara poeter och ville såsom sådana behandlas.
Men nog var det under värdigheten af den vittra
kritikens högsta organ, och nog borde, det till slut blifva
tröttande för alla ädlare sinnen, att oupphörligt och i
åratal sysselsättas med vivisektionen af två arma figurer,
af hvilka den ena var ytterligt enfaldig, den andra
half-tokig. — Af större vigt än dessa kritiska skärmytslingar
med vedersakare, som voro oändligen underlägsna, och
som förföljdes endast för att roa allmänheten, utan
ringaste påräknad vinst för litteraturen, äro de stora kri-»-
*) Atterbom, Siare och Skalder, 2:dra uppl., IV: 124 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
