Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fraktion och den förutnämnda blifver vid granskningen
af deras skrifter uppenbar. Creutz och Gyllenborg
förlora aldrig i sina skrifter sitt sedliga och religiösa
fotfäste, och Sjelfva den älskvärda hofmannen Oxenstjerna
tecknar blott undantagsvis och på skämt den sinnliga
skönheten i dess nakenhet, och när han det gör, gör
han det alltid med oskulden af ett barn, som ej vet af
något ondt. Kellgren och Leopold måste deremot,
för-lägna inför den strängare uppsynen af en yngre
generation, säkerligen äfven Sjelfva vaknade till en klarare
besinning, vid utgifvandet af sina samlade skrifter, mer
än en gång för den allmänna anständighetens och
religiositetens skull företaga rätt vigtiga förändringar i
poemer, åt hvilka, i deras ursprungliga gestalt, för tjugu
år tillbaka så väl hoffröknar som hofpredikanter kunnat
helt obesväradt skratta.
De esthetiska theorier, som förkunnades af denna
konungens litterära omgifning — de egentliga
gusta-vianerna — voro i fullkomlig öfverensstämmelse med
den äldre fraktionens, de franska. Boileau och Batteux
voro deras orakel, Voltaire deras afgud, åt hvilken de
egnade en dyrkan, som stundom blifver vämjelig. Längre
fram hörer man äfven talas om Sulzer och hans «Theorie
der schönen Ktinste». Utöfver den franska smakläran och
dess inskränkta läror och platta föreskrifter för
versifika-törens mekaniska handgrepp sträckte sig till en början
icke deras esthetiska studier, då de uppträdde att blifva
lagstiftare för den svenska litteraturen och det med
allmänhetens stora bifall. Det ytligt bildade publikum,
för hvilket de skrefvo, roades oändligt af deras
vatten-klara eå kallade filosofi, deras qvicka och elaka kritik,
deras tvetydiga anekdoter, deras uddiga epigrammer,
och deras i synnerhet till formen behagfulla vers;
hvilket i Sjelfva verket är så mycket mindre att undra på,
om man besinnar att tidningspressen mot slutet af
frihetstiden råkat i ett slags förvildning, en följd af partiyran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
