Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gigantiska, det starka och det extravaganta, då ni
tror att Yoltaire, söm sagt till konungar i allmänhet:
mjyprenez å trembler», skulle äfven kunnat säga till en
kronprins i Frankrike: ameurs, Dauphin». Ni gissar,
min herre, att granskaren misstagit sig på några
jordiska gudomligheter.» Här följer en insinuation af så groft
personlig beskaffenhet att jag icke anständigtvis kan
återgifva den. Den syftar på den unga poetens seder
med anledning af ett lättf&rdigt poem, som cirkulerade
i handskrift och tillskrefs Leopold.
«Jag är», så slutar Kellgren sin filippik, «ändtligen rätt nöjd att få
sluta en konversation med en herre af er smak och urskiljning. En billig
förargelse öf?er ert oförskämda svar på en anständig, fast satirisk
granskning, har aftvungit- mig detta bemötande. Om jag härvid varit nödsakad
att någon gång likna er i ton och uttryck, är detta ett fel, som jag ber
allmänheten förlåta mig. Jag har bort tala så, att ni någorlunda skulle
begripa mig. Men man hoppas dock att man ej skall kunna göra mig
samma förebråelse, som man öfver allt gjort er, då man sagt att ni doppat er
penna i ett kärl, som man ej vanligen plär ställa på bordet. För öfrigt
försäkrar jag er, att, Oaktadt ert oskickliga försvar, som visat herr Leopoldts
ode på den fulaste sidan, kan jag dock ej underlåta att likasom granskaren
finna sådana ställen här och der i densamma, som lof?a att han med tiden
torde göra något bättre. Non, si male nunc, et olim sic erit. Det
farligaste af allt för en ung poet är egen inbillning, dumma vänners beundran
och stora herrars smicker» *).
Ändtligen efter medlet af Maj slutade denna ilskna
pennfäktning, som begynte i slutet af Februari, och
tidtals fortgått i slag på slag, i nummer efter nummer.
Förmodligen voro kämparne nu uttröttade, båda två:
säkert voro de modstulna efter ansträngningarne,.
kanhända äfven något skamsne öfver det sätt hvarpå de
betett sig. Att Kellgren kände sig missmodig öfver sitt
uppförande synes klart, bland annat deraf att han på
sistone, såsom vi sett, fann skäligt att göra allmänheten
sin ursäkt «för tonen och uttrycken», ehuru hvad han
yttrar i nästföljande rader föga berättigar honom till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
