- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
275

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(antik dygd), skulle fördöma den hos sin son såsom den
största galenskap. Och hvem vill väl göra sig löjlig för
att vinna en dygd? Ett sådant mod finnes icke mer.
Emellertid gör filosofien en märklig förändring i de
saker, som instämma med tidens smak. Hon gör krig
mindre begärliga, emedan de besvära sedernas
veklig-het. Hon förskingrar religionsstrider, emedan de sprida
oro i den allmänna sammanlefnaden och beröfva oss dess
behagligheter. Hon utbreder flit och smak för
vetenskaper och konster, emedan de understundom tjena till
lycka och åtminstone försköna samhället. Konsterna,
som åtnjuta till en del sin ära af de ämnen, åt hvilka
de äro helgade, krypa för makten och rikedomarne, och
förnedra sina mästerstycken genom smickret. Genom
Sjelfva höjden af ljus, snille och filosofi, finner man
bedrägligheten hos äran, likasom hos menniskorna.
Despotismen, som alltid är vaken, och som har sin konst
lika så väl som sina våldsamheter, drager nytta af denna
sakernas och sinnenas ställning, den förkläder och
förmildrar sig för att desto bättre befästa sitt välde, och
det är alltid ett mindre ondt. Man älskar prakt och
yppighet: den slösar dermed. De rika vilja njuta och
lysa: den omger sig me(f deras glans; den skyddar och
förökar deras besittningar. De fattige hinna ej tänka
på annat än sina behof, och det är just genom deras
behof, som den håller dem under oket. Man samtycker
väl att vara slaf; men man vill icke synas vara det: den
pålägger sig derföre dessa formaliteter, och dessa lagar
äro desto säkrare medel, hvaraf den betjenar sig. Man
vill intet mista konsternas förtjusning, ej heller helt och
hållet försaka äran: den lemnar således insteg för de
snillegåfvor och dygder, hvaraf den ingenting har att
befara. Patriotism, nationellt ädelmod, stora gerningar
och allt sådant försvinner. Emellertid finnes det i
sederna en viss mildhet, och jag vet icke hvad för ett
slags lycklig svaghet, som verkar en oförmögenhet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free