Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nycker, ett svnret hat för allt, som hade sken af lyx, denna kräfta i
statskroppen, och för dess följder, orklöshet och veklighet, en ädel dristighet,
som blottade äfven furstars fel, ett mirakulöst nit för sanning och ärlighet;
en rättskaffens frihet och en utomordentlig tapperhet. Dessa tänkesätt
understöddes af en filosofi, som var hjeltar värdig, och en vitterhet, som, då hon
förevigade dygden, uppmuntrade till efterföljd. > Kunde den som hörde
Demosthe-nes och Aeschines tala, om han ägde den minsta gnista dygd i hjertat, hindra
dess fulla utbrott? Kunde den som läste Homeri sånger eller Hesiodi qväden
annat än sky ända till namnet af veklighet? Om än en Anakreon äfven härvid
stämde sin qvicka och lättsinniga luta, om Epikurus sökte att böja hjertat åt
lastens sida, så voro de i allmänhet mindre hörda och sällan följda: det är
rår tid förbehållet att slafviskt förguda och imitera deras sedolära jemte
det man rättmätigt beundrar deras snille. Oaktadt de romare redan vid
Augusti tid böljade vanslägtas från en Scipios, Curii, Camilli och Fabii
tidehvarfs idrotter, se vi denna furste likväl mindre värdera en Ovidii
qvickhet, än straffa den yrhet, som vanhedrade hans snille; då tvärtom
Yirgilius med den utmärktaste nåd hedrades. Om Horatius, Oaktadt sin
fria skrifart, skyddades och gynnades af sin kejsare, torde det så väl kunna
tillräknas Maecenas’ protection för detta stora snille, som också att hans
lasciva och lättsinniga skrifter, hvilka utgöra minsta delen af hans arbeten,
▼oro okända för allmänheten; då de dråpliga poemer, der han med en sund
moral förenar en poetisk eld, öfverallt beundrades och utspriddes. Ovidii
exempel ger nog anledning till denna tanke. Vid romerska kejsardömets
förfall i Italien voro jn sederna i högsta grad förskämda. En så inrotad
håg för lättja, en så inbiten smak för yppighet, en så förderflig veklighet
hade försoffat Italien vid de sista kejsarnes regering, att de heldre köpte
fred af barbarer än stördes i sin sömn på veklighetens och vällustens bädd.
Det grekiska riket var desso likt: vi blygas då vi se en kejsarinnas vällust
gifva spiran åt tre nedriga menniskor, endast derföre att det roade henne
att få byta om män; då vi se en vanställd religion blifva ett medel i
fanatismens hand att auktorisera mord, blodskam och sjelfsvåld, medan turkarne
hotade riket med undergång. — Om våra seder i den mån bortskämmas
som hittills skett, och dylika folkslag äfven hotade oss inom ett seculum,
månne vi torde vänta ett lika öde? Blifve detta ett problem för herrar
po-litici! Men det är anmärkningsvärdt, huru vitterhetsöfningar och deras
halt karakterisera en nation. Vi se en Milton, Pope, Addison sjunga starkt,
fritt och ädelt, bland ett fritt, oförskräckt och långt mindre än andra
vekligt folk; ja äfven i det bifall, som allmänheten i England gaf det
förunderliga och besynnerliga i Shakespears skrifter, framlyser en böjelse för
det höga, som är ovan hos små och vekliga nationer; då vi se en
förträfflig Voltaires snille med mindre begärlighet af vår tids ungdom uppletas i
en mästerlig Henriade, Zaire, Mérope etc., än med förtjusning sökas i
Pucelle d’Orleans, Candide, EvangUe du Jour och dylika arbeten, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
