- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
372

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dande deremot, men emedan de ofta förakta dess lagar, emedan de ännu
oftare ej erkänna dem för de första, men ingendera egentligen har dess
dyrkan till sitt föremål. I sanning, dä man finner af en daglig erfarenhet,
huru allt sprungit öfver till ytterlighet och förvirring; inbillning och känsla
ryckt tyglarna af förnuftet; snillet förändrat sig till ursinnighet och
fallandesot, styrkan till raseri, djuphet till oreda; då smaken blifvit ansedd för
medelmåttans betänkligheter, ordning för svaghet, reglor för gräl; det
högsta sköna hvad icke kännes; det högsta sanna hvad ej begripes; rön och
försök gifvit vika för systemer; systemer för gissningar, gissningar för
drömmar; vantron stigit ned ända till fånighet, och tron gått in i vetenskaperna;
fördomar flyktat från sederna, dem de gagnat, till fysiken, der de förvilla;
än det obegripliga blifvit ansedt för omöjligt, än det omöjliga för blott
obegripligt; med ett ord, då det tyckes som det goda förnuftet vore hårdt
nära att förvisas både ur den vittra och lärda verlden, både ur konsternas
och vetenskapernas rike: huru nyttigt, huru nödvändigt vore då ej ett
samfund, som med all den frimodighet sanningen kräfver, men med all den
aktning man är personer skyldig, förenade sig att hämnas förnuftets ära,
att upprätta dess makt, tvinga dess affällingar till blygd och sansning, och
återföra menniskan till den gräns af rätt och sannt, utom hvilken allt är
förvillelse eller förnedring.» ^

«Sådan är i korthet afsigten med det samfund, som nyligen blifvit
stif-tadt under namn af «Sällskapet Pro Sensu Communi». Det tillhör dess
arbeten att närmare upplysa dess ändamål; tiden att uppenbart visa dess
nytta. En gör mycket för det allmänna, men mindre än han lofvat, och
får ej annat än förebråelser; en annan gör litet, men mer än han förbundit
sig, och belönas med tack och heder. Vi vilja spara oss ifrån det förra för
att hoppas det senare.»

»Sällskapets ledamöter fördelas i synliga och osynliga, närvarande
i hufvudstaden och kringspridda i hela riket. Bådas antal är oinskränkt.
Hvar och en medborgare af upplyst förnuft och dygdigt uppförande, följder
af hvarandra, är säker att höra till den senare klassen, och kan, enär han
sig anmäler och dessa egenskaper bestyrker, blifva upptagen i den förra.
Det är således med skäl som detta sällskap kunde antaga titel^f katolskt,
om ej ordet längesedan blifvit förvändt till sin mening. All tro är sel^;
förnuftet ensamt är en allmännelig lära.»

«Oaktadt det ej finnes bland alla menskliga föremål något enda som ej
lyder under förnuftets domstol, likväl som i hvar och en stat den
lagstiftande makten, d. v. s. den allmänna viljan, upprättat en viss styrelse, och
påbudit en viss dyrkan, åligger hvarje god och förnuftig Aedborgare att
vörda dessa band. Sällskapet «Pro Sensu Communi» får derföre en gång
för alla offentligen förklara, att i allt hvad som angår det egentliga af
vår religion och regementsförfattning, antager det för alltid en obrottslig
tystnad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free