Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår antagna rena evangeliska lära’. Boken var
nemligen svedenborgiansk» *).
På den häftiga krigsförklaring, som innehölls i
ofvannämnda poem och de detsamma åtföljande
anmärk-ningarne, svarades i de anfallnes namn inom kort genom
följande förmailing (N:o 251):
«Jag ville aldrig hafva kännt edra namn eller edra personer: blifve
båda enligt eder egen önskan i en evig glömska; men jag vet att jag
betygat edra hufvudmän, innan de blefvo metamorfoserade till sekteriska
kommunister, min vänskap och min högaktning. Ar det sanningen J
haf-ven angripit, så kan ingen dödlig hindra hennes framgång: hon skall segra
och segra genom egna vapen; är det galenskapen, så störtar hon sig sjelf,
edra förevitelser förutan. Hvartill tjena då edra löjliga och egoistiska
häftigheter? Har icke den svagsinte, som alltid är intolerant, i alla tider
skrikit emot sekterna, som skulle de vara högst skadliga för samhället, och
likväl hafva de lyckligaste regeringar tolererat sekter.»
«Om det är stora själars lott att vara ädelmodiga i utlåtelser, starka
i uttryck, utan vrede, utan bitterhet, så hafven J felat. En förnuftig
menniska borde ju alltid påminna sig dessa Senecas ord: Irå celerior ad
insa-niam nulla via est.»
«I hafven förgätit Locke, edert dyrbara mönster, som ej allenast var
tolerant, utan skref en bok Ön Toleration, som ej allenast var kristen, utan skref
de förträffliga verken The Reasonableness of Christianism och en Paraphrase
ön the Epistles of S:t Paul, hvilka jemte hans Essay ön Human
Under-»tanding utgör tre volymer in folio. Dessa verk synes sällskapet (Pro Sensn
Communi) ej en gång kännt, än mindre läst, — hvilken okunnighet!»
«En uti sällskapet yttrar sig så myndigt om de af eder så kallade
svedenborgare, likasom skulle han känna dem alla och som vore de i hans
sinne alldeles ursinniga och galna. Sådana utlåtelser beledsaga aldrig Sens
Commun: de äro det joller man hör vid paroxysmerna uti vrede och hämnd,
och således kan den förnuftige ej derå göra något afseende, utan.nödgas
af-vakta vredens öfvergång, då förnuftet återkallar sin styrka, tankarne sin
redighet och bloden sitt fria och jemna omlopp. Förlåten mig, mina
herrar, om jag säger att edra ordasätt äro ej mindre förhastade och sig sjelf
kontradicerande, än uti en förnuftig regering högst oförsigtiga och emot alla
sunda politiska reglor.»
«Dessa piller», såsom Atterbom uttrycker sig,
kändes tillräckligt* starka att föranleda en ny artikel, genom
hvilken sällskapet Pro Sensu Communi inom kort sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
