Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru jag sjelf finner mig böjd att, i afseende på
denna strid, taga parti för sällskapet Pro Sensu
Communi och Stockholms-Posten, icke derföre att jag anser
dem med grundlighet hafva uppfattat och i sann dager
framställt Svedenborgs theosofiska system, utan derföre
att denna tidning under stridens hela förlopp ifrade för
det sunda förnuftets rätt emot alla slag af hugskott,
drömmar och fantasmer, och det i en tid, då ett sådant
motstånd var ganska behöfligt och icke saknade sina
vådor* hvilket fördelaktigt vittnar så väl om redaktionens
förstånd som om dess frimodighet, — så bör jag likväl
icke förtiga att den förtjenstfullaste forskaren i vår
odlings häfder, Atterbom, synes hafva kommit till en
annan öfvertygelse om det inbördes förhållandet mellan
de stridande partierna. Sjelf begåfvad med den lifligaste
fantasi, sjelf benägen att hänsjunka i poetiska drömmar,
som han ofta aktade högre än alla verkligheter, från sin
ungdom fördjupad i studier af den sällsamma siarens
skri/ter, hade han för denna fattat en så stor vördnad,
att han icke rätt väl kunde fördraga det gäckeri,
hvarmed hans läror och visioner under upplysningens
tidehvarf behandlades, då han ansåg dem förtjena aktning,
ja, beundran, äfven om de ej i allo kunde erkännas för
sanna; hvarvid han måhända mindre än vederbort
besinnade, att just gäckeriet och åtlöjet är det säkraste
vapnet att nedgöra allt slags svärmeri, ja, att qväfva
det i sin linda. Att Stockholms-Posten med sin
satiriska polemik för sin tid gjorde fäderneslandets odling
en stor tjenst genom att straxt i begynnelsen qväfva
den vidskepelse och vantro, som böljade insmyga sig,
derpå kunna vi ej tvifla; ehuru vi gerna må medgifva
att Svedenborg, för den allmänna mystiska rigtning, som
till honom ville ansluta sig, och den massa af oförsynt
charlatanen, som endast var* alltför belåten att se sig
af den stora allmänheten med svedenborgianismen
sammanblandad, fick röna en långt obilligare behandling, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
