Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J unga, lättförforda sköna.
Behagens döttrar, er jag lär:
Det nöje, nian hos er vill röna,
Blott dräggen utaf nöjet är.
Er tomma fröjd ej kan belöna
Den yra dyrkarens begär,
Och ångrens törnen skola kröna
Den vällust, som han njuter der.
Det är en tröst i lifvets smärta
Att älskas af en dygdig vän;
Det är en himmel för ett hjerta
Att veta sig förtjena den.
I känslan af de glada dagar
Och rena nöjen, som jag vann,
Jag prisar dessa samhällslagar,
Som göra älskaren till man.
Ej af en andlig fördoms villa
Jag tror man helga kan och gilla
Hvad hjertat aldrig gilla kan.
Nej, denna kraft som hjertan drifver
Af hjertan endast helgad blifver,
Man känner det som öm och vis.
I äktenskapets paradis
Ej någon frukt förbjuden blifver;
Och vet, till dessa frukters pris,
Att ingen enda ledsnad gifver.
Mot detta hjerta, som du väckt,
Din hand till kärlekspant för åren «
Af glädje darrande du sträckt.
Så darrar blomman, när om våren
Hon kysses af en vestanflägt.
Jag tar dig, ljufva, sköna boja,
Och dig med helig vällust bär.
En makas hjerta och en koja
Blir alltid nog för mitt begär*).
Liksom Stockholms-Postens redaktion redan förut,
såsom jag nämnt, visat sig benägen att göra rättvisa
åt den tyska litteraturen, kastar den snart äfven i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
