Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att lemna alla vår själs förmögenheter åt raseri och öfverdrifvenhet.
Detta är den antagna slutkonsten.»
((Kärleken, nu för tiden, är, rätteligen sagdt, ej annat än en behaglig
liderlighet, som endast kufvar våra sinnen utan att tyrannisera hvarken
förnuft eller skyldigheter: lika så långt skiljd ifrån debauche som från ömhet;
anständig i sina hänryckningar, delikat i sin ostadighet, fordrar han ej
något offer, som kostar för mycket. Långt ifrån att beväpna oss emot
hvarandra, respekterar han vänskapsbandet; han sätter hedern framför allt, och
förvisar lika både svaghet och feghet.»
«Lagstiftarne kunde nu för tiden utplåna vissa kapitel ur deras
lagböcker. Våra Lucretior hafva inga Tarquinier att frukta. Det ges ingen
förförare utom för den som vill bli förförd. Den sanna dygden kan hålla
sig oanfäktad midt ibland så många konträra exempel. Men är det
hederligt för vårt tidehvarf att ett sådan^ brott ej finnes mer? Jag tror det
ej: det bevisar att många dygder ha försvunnit. Kyrkorån och qvinnorån
bevisa att qvinnor och altaren fordom voro heliga och tillbedna.»
«Man kan då ej mera kalla kärleken hjertans bödel. Alltid nöjd,
alltid yr, flyger han förrän ledsnaden infinuer sig. Han angriper med sådan
lätthet att han ej sårar andra än dem som vilja bli sårade.»
«Jag säger att, med det man borttagit från denna passion allt hvad
den hade grymt och förskräckligt, har man borttagit några stora brott och
många stora talanger. Historien visar att blodiga missgerningar voro
oskiljaktiga från de djupa, svartsjuka och hämnande känslor, som tyranniserade
våra förfäder.»
«Starka passioner, säga tidens försvarare, kunna ej bestå med vår
sällhet. Man kunde svara att sällheten kanhända ej finnes utan dem. Men i
alla fall, som sällheten ändå är rar, är det likaså godt att hålla sig vid
nöjena. De äro ett lätt mynt, som ej besvärar mycket. Vi ha ej mer
några stora saker att göra: hvarföre skulle vi h^fva starka passionerr»
Slutligen gick man ända derhän att på
sparsam-hetsskäl vilja föredra fria, hvarken af kyrkan eller
staten sanktionerade, förbindelser mellan könen. Ett
sådant försvar finnes i en under titel «Om hushållerskor» i
Stockholms-Posten*) införd uppsats, der författaren
stöder sin argumentation på de gifta qvinnornas
slösaktighet och lättja. Hufvudthemat är, att, inom
medelklassen åtminstone, hustrurna måste vara sina männer strängt
underdåniga och att de alldeles icke ha rätt att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
