Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bära skulden för sitt förderf, under det att de, som
bort söka åter upprätta henne, föredrogo att än med
grofhet, än med finhet underblåsa, smickra och
slutligen begabba hennes svagheter. Thorilds uppsats «Om
qvinnokönets naturliga höghet» finnes införd i
Stockholms-Posten för år 1793*), sedan författaren redan var jagad i
landsflykt. Det var, så att säga, hans testamente till
den svenska litteraturen, hvilken han derefter lemnade
åt sitt öde.
Kap. 1. «Af det mest vanliga i verlden är karlames stolthet i
hänseende till qvinnor; hvilken stolthet visar sig, när det är illa, i ett slags
vildt, och när det är väl, i ett slags mildt förakt: sådant som man känner
för barn och för allt det, hvars svaghet är alltför långt inunder ens höghet.»
« Detta är så visst att äfven karlarnes mest ömma dyrkan för qvinnorna
till slut icke finnes vara annat än en konst, en söt list af deras begärelse.»
«Jag sjelf kände detta milda och smickrande förakt, med en så
alldeles turkisk inbillning, att jag jemförde qvinnorna med hvar och en annan
liten vällustig och lysande egendom, då deremot en man betydde för mig
en halfgud, eller, i en enda tanke, allt sannt och stort.»
«Men det hände en vacker dag, att jag läste i en bok, hvad jag väl
hundrade gånger läst förut, om döttrars uppfostran, «huru de icke nog
tidigt kunna bildas till den laggranna dygd, som tillhör en qvinna i
verlden.»»
«Hvad? tänkte jag: de måste väl först anses som menniskor, innan de
anses som qvinnor?»
«Och denna enda tanken — att denna skönaste hälften af förståndiga
varelser på jorden äro först menniskor, dernäst qvinnor: och icke, såsom
man alltid ansett dem, först qvinnor, dernäst menniskor, — denna enda
tanken nedslog min turkiska inbillnings höghet, och i ett ögonblick lärde
jag mig att rätt se den ovärdiga halfmensklighet, hvaruti karlarnes
dumma vildhet nästan alltid dristat hålla qvinnorna.»
«Men, tänkte jag tillika, hvad ömt och ädelt, hvad välgörande sanning,
hvad gudomligt snille hafva icke varit hållna i samma mörker och
förtryck: då vilddjurs styrka och vilddjurs list varit nästan den enda lag p&
jorden under karlarnes långvariga och vettlösa välde?»
«Man bör derföre icke undra att dessa samma karlarne, hvilkas högsta
oskicklighet både att tänka och styra sig Sjelfva är af verldens historia så
klar, att de, med sina hårda senor och sitt ynkliga vett, icke sett hos
qvin-noma något mera stort än kjortlarne; icke märkt att den ädla varelse som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
