- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
13

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANS HÄNGIFVENHET PÖR KONUNGENS PERSON. 13

gren, «trädde tullförvaltarsonen in i hofvet.. Om han ej
kunde gå sådan derifrån, så har han Kellgrens tröst
(i annan mening anförd) «att dela sitt öde med de
flesta». Men till Leopolds mildare bedömmande måste det
lända, hvad ingen nekar, att det var kärlek, ej
lycksö-keri, som gjorde honom till ett vax i konungens
händer, fast han i första ögonblicket fick konungen som ett
vax i sina. Och då var ju Sverges konung äfven sitt
lands sophiarch. Snillet Leopold måste inför snillet
Gustaf känna hvad planeten känner, då han kommer nära
en sol. Vi tala tydligen här om den ofrivilliga
anslutningen, som bildar en menniskas åsigter, sinnesdaning,
lefhadsseder o. d., efter en mäktigare anda hos en
älskad personlighet, utan att man vanligen ens är
medvetande deraf förrän förvandlingen är skedd. Ur någon
annan synpunkt var aldrig Leopold ett vax för någon
kraft. Mannen, medborgaren, bibehöll sin
sjelfständighet till och med i trots emot kärleken. Läs poemet,
öfversatt på prosa:

Monark, hvars dubbla höjd vi känna,

Som konung och som enskild man o. s. v.» *).

Den bästa förklaringen af Leopolds varma
hängif-venhet för Gustaf III:s person och hans minne, Oaktadt
alla hans skuggsidor, ligger i Skjöldebrands ord vid hans
graf: «Man har funnit», säger*han, «att Leopold alltför
öfverdrifvet smickrat Gustaf DI. Men hos Leopold var
det icke smicker. Det var utgjutelsen af hjertats
fullhet, af gränslös tacksamhet och tillgifvenhet; det var
uttrycket af den öfvertygelse han förde med sig i
grafven, att Gustaf var en af de största män som lefvat.
Denna konung hade en otroligt skön och lysande sida.
Endast den hade Leopold varit i tillfälle att se.
Den sidan, hvars glans är bestridd, var honom
okänd»**). Det var icke omgifven af sina snillen som

*) Biografiskt Lexikon VIII: 76 ff.

**) Skjöldebrand, Tal vid Leopolds graf, sid. 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free