Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Leopold stod i förtrolig förbindelse med en herr
Örner, sekreterare vid artilleriet i Sverge och Finland,
en man af öppen och trofast karakter, bildad och i
synnerhet begåfvad med en qvickhet, hvaraf man förvarar
minnet i en mängd fyndiga repartier och högst lyckliga
ordlekar. Han hade för några dagar kommit till
Stockholm, och då han der ej kunde få logis, erbjöd honom
hans vån Leopold att dela sitt eget. Knappt hade
vännerna gått till sängs, förr än de hörde det med
häftighet bultas på dörren och ropas: «öppna, öppna, och det
fort». — På frågan «hvem det var som understöd sig
att bulta på det sättet», svarades: «jag är konungens
löpare; jag har befallning att anmoda herr Leopold att
genast komma till hans maj:t på Haga». — «Hvad är
klockan?» — «Ofver tolf och vagnen väntar.» — Hvad
var att göra? Leopold steg upp i ganska dåligt lynne
och gjorde sin toilett, på hvilken han lade mycken vigt,
så väl som tiden tillät. Örner ser på honom, gäspar,
gnuggar sig i ögonen, och säger: «Hör på, min vän,
natten ser ut att vara vacker, det är månljust; jag har
lust att följa med dig; det är nu länge sedan jag såg
Haga, och medan du uppvaktar konungen, så gör jag
min uppvaktning hos den tjusande slottsparken». Sagdt
och gjord t. Man kläder sig i största hast, man sätter
flig i vagnen och ankommer till gamla Haga’s slott.
Konungen var såsom vanligt i sin lilla turkiska
paviljong. Leopold begifver sig dit. Örner å sin sida går och
promenerar bredvid sjön, men, slutligen trött, går han
tillbaka efter ungefär en timmas frånvaro; och då han
ser att hans vän ännu är q var hos konungen, stiger han
upp i vagnen för att vänta honom der. Man hade tändt
ljus i paviljongens salong, hvars fönster räckte ända ned
till marken, så att man kunde se allt hvad som tilldrog
sig derinnanföre. Hvad ser han? — Konungen
ursinnig, som med en hotande åtbörd, utom sig af vrede,
talar till Leopold, som stiger tillbaka med en ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
