- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
42

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Er gjorde till en kung ibland Europas kungar
Den älskansvärdaste och vittraste som fanns,

Och eder stora själ sig nöjde med den krans,

Som friden, gracerna och minnets döttrar gifva;

Så länge var det tryggt att nalkas er person,

Och skalden djerfdes mer än skrifva
Till en monark, hvars blixt låg otänd vid hans thron,

Och hvars beröm var då att snillets yrken lifva.

Men nu, då sig er smak förbytt,

Då snillets flygt hos er en annan kosa tager;

Då Phoebus följer er som krigare och skytt,

Och blott Bellonas hand får fläta eder lager;

Nu, då på stridens fält, förtjust af skrän och skott,

Ni rusar, vådligt stor, bland faror och bland dödar;

Då blind för allt det blod, det svenska blod som flödar,

Den store Gustaf är den tappre Gustaf blott:

Nu är att nalkas er ej godt;

Nu tillåt att en skald bland edra undersåter,

Som skyr en plump censur från fiendens kanon,

Med edra åskors brak ej blandar lyrans ton
Men gömd bland Pindens löf förbidar segrarn åter,

Och filosof, om ej pultron,

Beundrar från sin vrå ett mod som han begråter.

Men, efter ni så väl förstår
Att generalers konst och auktorers skatta,

Och sjelf så stora steg till begges lagrar går,

Så följ er dubbla drift att strida och författa;

Gif verlden ljus och härja den.

Jag älskar snillets krans och är ej krigets vän,

Men jag fördömmer ej hos er den lust som råder
Att basa ryssarne i nåder.

Hvart snille har sin gadd, som vill försöka sig.

Kathrina retat er; —n har retat mig.

Jag finner nog, min kung, hvad nöje det bör vara
Med samma hjeltehand att skrifva och att slåss;

Och mästare i allt den dubbla konsten para
Att hämna — och förtjusa oss.

I skaldebrefvet öfver sjöslaget vid Fredrikshamn
stiger det fyndiga smickret till sin höjdpunkt. Så
säger skalden bland annat:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free