Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är sannt att det släta äfven har en grad under sig, som heter
uselhet: se rnndt omkring er!»
«Man är ej slät författare derföre att man har nlgot ganska
förkastligt, men derföre att man har intet eller alltför litét sannt godt. Men
detta sanna goda hos en skribent, hvari består det? I några sköna stallen?
Icke blott; snarare i en jemn styrka. Hvar och en skrift kan dömmas
efter samma reglor som en byggnad. Man begynner med att undersöka dess
fasthet och klokheten af dess inrättning: man slutar med att berömma
prydnaderna deraf. Bet förhåller sig med upphöjda ställen i snillearbeten
som med tom och domer i byggnadskonsten. De måste ej uppkomma af
slump: de måste sättas der de höra; annars gifva de vanskaplighet.»
«Kan en författare dömma om sitt eget värde? Tillhör det honom att
göra det? Eller hos hvilken skall han söka underrättelse derom? Detta
är en fråga, som förtjenar uppmärksamhet. När man påminner sig den
blygsamhet och nästan det misstroende till sig Sjelfva, hvarmed så många
stora snillen länge fortsatt deras bana, och deremot den sjelfbeundran, det
skryt af styrka och gudomlighet, hvartned en stor del medelmåttiga anträda
deras, förekommer det såsom en ganska svår sak att dömma rätt öfver sina
egna gåfvor. Denna blygsamhet, detta låtsade misstroende till sig Sjelfva,
svarar någon, är ej annat än ett fint skryt hos de stora snillen. Må ske. Men
äfven i det fallet bevisar ert grofva skryt ingenting till er fördel. MenYoung,
fortfar ni, råder ju uttryckligen en ung skribent att vara sjelf sin första
beundrare. Frukta att Young narrar er. Skrif som Young och följ ej
hans råd, se der utan tvifvel det bästa ni kan göra, om ni söker i
vitterheten en verklig förtjenst.»
«Det är icke beskydd och anseende som afgöra en författares värde.
Milton lefde misskänd och föraktad, Chapelain öfverhopades med ära och
belöningar. Det är icke heller alltid allmänhetens röst: hon vacklade
länge mellan Racine och Pradon. Un sot trouve toujours un plus sot qui
Vadmire.»
«Om en författare af en viss art föraktas som han förtjenar, resignerar
han sig med hela styrkan af en stor man, smickrar sig af sina rivalers
af-und och af allmänhetens kända orättvisa mot de bästa skribenter. Om han
finner berömmare (hvilket sällan felar honom), om en förnäm herre säger
honom, för att säga något, att hans skrift, den han icke läst, är rätt artig;
eller om någon af hans hvardagsvänner, värdiga hans umgänge, berömmer
hans medelmåtta för att trösta sin egen, underlåter denna författare icke
att straxt ropa mot kritiken: allmänheten har hedrat mig med dess bifall;
allmänheten har med största bevågenhet emottagit mitt arbete, hvilket
allmänheten åter ånyo antingen icke läser eller skrattar åt.»
«Det har tvivelsutan varit någon sådan händelse, som för några år
sedan gifvit anledning till följande epigram, hvilket jag funnit hos en
amatör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
