Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BREF TILL REDAKTÖRERNA AF STOCKHOLMS-POSTEN.
89
Emellertid lät Enbom i Januari 1795 i Extra-Posten
införa följande bref till «Redaktörerna af
Stockholms-Posten»:
»Jag älskar fred, mina herrar, och det i högsta måtto. Men om jag
skall lefva i ett lugn, som illviljan försåtligt söker störa, då väljer jag
kriget för freden. J fallen än ofta tillbaka i er gamla kritiska kittslighet,
ntan att draga eder till minnes hvad J derföre fått amgälla. Krypskyttar
på snillets väg till äran, läggen J eder på bakhåll och rigten edra
blind-skott mot vissa nnga vandrare, som förbigå i en oskyldig trygghet. Men
fast J knappt svedt min hnd, än mindre altererat min själ, hafven J dock
väckt hos mig en äfven så liflig som billig förtrytelse: och jag vill låta
er känna följderna af denna arga list, på det att ej någon annan, mera
lättskrämd än jag, måtte vända om på vägen.»
«J dömmen med en afgörande myndighet om snillen och icke snillen. Men
förenen J alla de egenskaper, som böra finnas hos stora granskare? Agen
J denna själens allmänlighet, som sätter henne i stånd att följa med i alla
snillets och känslans regionerP Agen J denna fina, djnpseende och
vidt-omfattande nrskiljningsblick, som kan npptäcka, uttömma och jemföra
skönheter af alla slag, ända ned ifrån Moliére och Anakreon upp till Young
och Bibeln P Hafven J detta ädla hjertat, som finner glädje i att tyst
erkänna och offentligt hedra all talang, så väl hos den, hvilken J tron vara
af ett annat, som af ert vittra parti? Men « hjerta» — hvad talar min
galenskap? J rynken redan på ögonbrynen, J dragen på munnen. Hjerta!
Storsinnigt väsende! dem skiljden J alltid åt både från förståndet och snillet.
Deruti finnen J ock en fördel, ty J ägen så liten grad deraf, och de
behöfva* ej heller i det vitterhetsslag, som J mest älsken och yrken (äreminnen,
inträdestal, lofqväden; satirer, parodier, epigrammer etc.).»
«Hvad menen J med den utlåtelsen: att «vissa auktorer förblanda alla
vitterhetsslag i brist af att kunna lyckas i något?» — Hvarföre skall det heta
förblanda att vilja försöka sig i ett nytt? Eller är nu vitterhetsträdet så
full-grenadt, att det ej mer kan framskjuta något skott; och om J, vittra
trädgårds-putsare, blifven varse ett sådant, skolen J då straxt vara tillreds för att
med er näsvisa sax klippa af den unga grenen? Ädlare vore det af er att
låta den sitta i fred, ehuru vild och besynnerlig han kan förekomma edra
ögon. Ädlare vore det att hägna den och bringa honom upp till
fullkomlighet. Men vänta sådant af er ovilja, är en ren galenskap.»
«Ert blad har mycken förtjenst: jag medger det alltför gerna. Det
är det bästa af alla, och förenar ofta det behagliga med det nyttiga. J
aren i er granskning ofta oväldiga, någon gång förträffliga. J gören
rättvisa åt auktorer, så långt som ert förstånd och ert hjerta sträcka sig. Men
det är en harmlig skada, att de ej skola sträcka sig nog långt. Nar J
finnen en urskiljnings- och känslobrist, borden J straxt upphöra att dömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
