Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifvaren af Leopolds skrifter, Enberg, uppgifver
i en hithörande not anledningen till denna visa på
följande sätt: «Redaktörerna af tidningen
Stockholms-Po-sten (bland hvilka Kellgren då var den hufvudsakligaste)
hade i N:o 280 för år 1794, utan att namngifva källan,
låtit införa en ur «Den Danske Tilskuer» för den 11 Juli
1793 hemtad artikel, kallad «Protokoll, hållet uti
Parnassens Jakobinerklubb», hvilket börjar med ett tal emot
vitterhetens aristokrater af Anacharsis Junior> en ung
sextonårig sansculotte, som kallar klubbens ledamöter
«byxlöse bröder». Enbom, kanske redan förargad att
ej se sig och sina poemer med ett enda ord omnämnda
i den då för tiden högst ansedda kritiska journal,
ansåg sig genom detta epithet indirekt angripen och för
sin fattigdom skymfad, hvarpå hans ovilja utbröt i N:ris
15 och 16 af Extra-Posten för år 1795 *). — Han
förehåller der Stockholms-Postens redaktörer ganska skarpt
deras kittsliga, partiska, hjertlösa och öfvermodiga
kritik, erkännande likväl tidningens stora förtjenster.
Kellgren, då döende, upplyste helt kort i tvenne särskildta
numror af Stockholms-Posten för samma år, att Enboms
poemer aldrig blifvit derstädes recenserade, och att den
öfverklagade artikeln vore öfversatt, hvadan ingen
anledning funnits till Enboms oanständiga anfall: men
Leopold, som redan före Enboms anfall mot Kellgren
gjort sig lustig öfver den förre uti Extra-Posten N:o 9
för samma år, der han under namn af «Egenkärleks- och
tonfusionssånger» löjligt härmade Enboms poesi på prosa,
tog nu Kellgrens parti och sökte genom denna visa,
satt på en känd melodi, förlöjliga Enbom, hvilket också
fullkomligt lyckades. Väl svarade Enbom i
Extra-Posten derpå, men åtlöjet förblef likväl fästadt vid hans
namn, och han hade den harmen, att i sällskaper och
på allmänna platser höra visan ständigt gnolas af både
*) Den ofvan anförda artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
