Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon? och jag mindre egenkärlek? «Men J, ädle ynglingar», J skolen köpa
mina prosaiska sånger: på edra penningar räknar jag; ty o! om äldre folks
bifall har jag — för att springa (sjunga?) upprigtigt — skäl att misströsta» *).
Författaren i Biografiskt Lexikon säger om Enbom:
«Han var långt ifrån att vara förtjent af det åtlöje och
den vanära, hvarmed hans namn gått till efterverlden.
Visserligen var han en Thorilds efterapare utån att äga
Thorilds tankar, hvilken brist han sökte ersätta genom
ett ordsvall, som ej sällan öfvergick till phoebuseri.
Dock har åtskilligt lyckats honom, och vissa stycken,
åtminstone vissa strofer, särdeles i hans «Kärleks- och
religionssånger», äga verklig förtjenst och drag af äkta
snille. I allmänhet är här, liksom annorstädes, hans
sångmö mycket ojemn, och sväfvade beständigt osäker
emellan sublimitet, platthet och tankeförvirring. — För
öfrigt har Enbom öfversatt Gessners idyller; han lade
äfven sin hand på Lidner, hvars skaldestycken han ville
förbättra, men olyckligt förfuskade. Denna misslyckade
upplaga är tryckt hos Holmberg.»
Vi tillägga: Enbom var en af dessa vårfåglar, som
bebåda en skönare årstid, men äro ute för tidigt och
derföre ofta förfrysa under eftervinterns köld. Man kan
ej frånkänna honom ett poetiskt sinne. Hänförd af den
nya tyska poesiens djupare och innerligare toner, trodde
han sig kallad att i samma tonarter föryngra den
fosterländska diktkonsten och tillika bekämpa den regelstela
förståndsformalism, som <lå hade usurperat den poetiska
känslans och fantasiens plats; men han misstog sig om
sina krafter och sin kallelse. Grymt blef han äfven
straffad derför. Hans öde är i sanning tragiskt. Intagen af
den förvillelsen att tro sig vara född till en skaldeära,
som åtminstone efterverlden skulle erkänna, lefde han
utskrattad och föraktad och dog förgäten, misskänd och
bedragen på alla sina förhoppningar, sedan han haft den
förödmjukelsen att hafva sin förkrossares barmhertighet
*) Extra-Posten 1795, N:o 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
