Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historieskrifvarn var ett nöt,
Som ej det draget uteslöt
Utur hans majestäts historia.
Vid hafrebröd och vattengröt
Kan bonden rigtigt födas, tror jag.
Att önska honom född som folk
Är — Gud förlåt mig! — värdt en dolk.
Ja, tro mig, faran är ej ringa
Af denna sats. — Blir bonden fet,
Hur kan han, enligt skyldighet,
Rätt smidigt buga, krypa, springa?
Han ligger vid sitt fulla fat
Och låter en förgäfves ringa;
Och stoppad full med kräslig mat
Blir han odrägligt stursk och lat
Och duger icke mer att tvinga.
Blir blott en bonde mätt och rik,
Se’n går han icke mer till plogen,
Han tror sig vara herren lik;
Alldeles som min bruna tik:
Hon är så spak, så snabb, så trogen;
Hon vid en hvissling vingar får,
Med nosen sträckt på alla spår
Att följa harens språng i skogen;
Hon i hvar buske tittar in
Och flåsande i sporrsträck jagar,
Se’n hon fatt svälta Qorton dagar
Och torka hop till ben och skinn;
Men blir hon bara fet och stinn,
Hon går så fort som hon behagar.
Väck då Diana om ni kan,
Nu hvissla, klappa nu med händren;
Min herre, akta er — min sann,
Hon morrar re’n och visar tändren. —
En bonde svälta bör, det är min första punkt;
Den andra: han bör veta tiga.
Jag vet att mången hög (att tillstå det är tungt)
Har gåfvan fått att sofva lugnt,
Och den att tänka — har hans piga.
Naturen, lärd aux Jacobins,
Gaf ofta våpigt nog, dess värre,
Allt annat åt en nådig herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
