- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
126

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gudomligen trakterad; ja, låt äfven detta slag af
skådespel kunna stundom skryta med ganska lif liga drag af
natur- och menniskomålning; hvad bevisas dock väl
derigenom? Månne annat än att blotta sagans, blotta
äf-ventyrets intresse, jemte nöjet af omvexling och
igenkända likheter redan göra nog till de flesta sinnens
herrliga undfägnad; och att mycken förtjenst af snille
kan finnas i ett skådespel utan att likväl detta
skådespel derigenom blir någon verklig tragedi.»

«Så långt jag förstår naturen af detta skaldeslag,
utgöres den mindre af ögats och inbillningens
förlustelser genom den yttre föreställningen, än af själens
upphöjning genom den högre sinnesmålningen. Det
ädla och stora i den menskliga sinnesnaturen, framför
allt synbart i olyckan, jemte den rörande sinneslyftning,
som deraf verkas hos åskådaren: se der, om ej allt
bedrar mig, tragediens rätta äkta väsende. Och hvilket
nöje kunde väl theatern tillbjuda htfnom, högre och
lifligare än det han måste röna, då han i hvarje sublim
känsla, hvarje deltagande rörelse, som af en sådan
föreställning hos honom uppväckes, tillika erfar och
åtnjuter vittnesbördet om högheten af sin egen innersta
sinnes-natur? I sanning, så länge man icke förstått att skänka
åskådaren detta slag af upplyftande njutning, och att
under hela handlingen bibehålla honom dervid. har man
icke gifvit honom en tragedi. Men nu — för att hos
åskådaren både uppväcka och underhålla denna höga
sinnesstämning, hvilken fordran blir väl genom Sjelfva
sakens natur verkligare än den af stora och ädla
föreställningar, ett fortfarande djupt och rörande allvar, ett
språk fullt af lyftning och värdighet, kortligen, af en
handling och ett handlingssätt, syftande att upplyfta
åskådaren öfver den låga hvardagligheten; icke att
genom dess härmade föreställning stundligen återföra
honom dertill? Står åter detta fast, då och i sådant fall
frågar jag: hvad förstånd om den tragiska konsten visas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free