Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Man påstår vidare att dessa afvexlingar, detta
hvarje han da af stort och smått, högt och lågt, gladt
och sorgligt, löjligt och allvarsamt, blifva i tragedien
nödvändiga, äfven för Sjelfva det högas skull, som
utmärker sig bättre genom kontrasten, och likasom
fram-stiger ansenligare ur kretsen af ringare föremål. Men
man besinne sig ett ögonblick, och falskheten häraf
skall straxt visa sig. Det är sannt att ett palats och
en torpstuga bredvid hvarandra kunna göra genom
kontrasten hvardera, för sig ett starkare intryck. Men en
hufvudstad, bestående af präktiga hoteller och förfallna
trädkojor, öfverallt blandade om hvarandra, skulle
derigenom säkert ej blifva herrligare. En ambassadör i sin
statsfärd förvärfvar ej åt sin person högre glans
derigenom, att han omgifves af en smutsig och barfotad
be-tjening. Hvarföre gör då kontrasten här icke den
verkan, som tillägges den och som den verkligen stundom
har? Jo derföre, att i och inom hvarje kollektift
helt, beräknadt på effekten af beundran och
sinneslyft-ning, stöter allt som förlågar, och måste afsöndras. Skall
effekten på en gång blifva hög och ropande, fordras
denna afsöndring så mycket ovilkorligare. Det är ej
derföre sagdt att allt i tragedien måste vara högt, lika
högt. Mer eller mindre långt under det höga ligger
ännu det ädlar och värdiga. Men här slutar tragediens
gebit: ett steg derunder är hvardagsverlden.»
«Ändtligen upprepas äfven att den tragiska skalden
måste, också han, böra söka likna naturen, som
ingenstädes visar sig blott hög utan öfverallt
mångfaldig och afvexlande. , Jag svarar dertill att det
gifves en dubbel natur; den verkliga, omkring oss, och
den ideala, hvartill vi upplyfta oss genom
föreställningen. Hvilkendera bör nu väljas till förebild? Utån
tvifvel den ideala, svarar man. Men nu är tragedien
just derigenom idealisk, att hon väljer och
sammanbinder till en hög och rörande tafla de spridda hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
