Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsigt att göra dem rättvisa går jag nu att granska
Leopolds arbeten för theatern.
Leopolds samtida ansågo tragedien Oden för
svenska skådebanans yppersta prydnad. Författaren sjelf
satte derpå ett värde, som motsvarade den möda och
omsorg han på dess utarbetande nedlagt. Och med
skäl: efter det ideal af dramatisk fulländning, som han
för sig uppgjort i enlighet med sin konstlära, är
otvif-velaktigt denna Oden, om icke ett mästerstycke, likväl
ett godt och lyckadt arbete; hvarföre ha«i ej heller kunde
fatta att det klander, som den nya skolan i så ymnigt
mått företrädesvis rigtade mot detta hans poetiska
älsklingsbarn, kunde härleda sig från annat än okunnighet
eller dumhet eller personligt hat. Denna öfvertygelse
synes han hafva bibehållit ännu på sin yttersta
ålderdom. — Tragediens innehåll framställes af Hammarsköld
på följande sätt:
«Skådespelet öppnas med ett fältråd, för hvilket Oden berättar att
Pompé rustat sig till krig mot hans rike, och uppmanar de närvarande att
tappert försvara sin sjelfständighet. Asmun (en bland hans krigshöfdingar,
med hvars dotter Thilda Odens son Yngve varit förlofvad, men på sin
faders befallning för några år sedan lemnat för att vistas i främmande länder,
hvarefter Oden upphäft förlofningen) svarar härpå på ett sätt, hvarigenom
han låter märka sin ovilja mot Oden; deras ordvexling afbrytes af en
väpnare, som anmäler en romersk legat. Oden förklarar: «Den sig till oss
förtror är ej vår ovän mer», och legaten inträder, och i följd af Pompéf
välgerningar mot skyterne fordrar han i dennes namn att Oden med sitt
folk skall erkänna Roms öfvervälde och lyda den regent, som Pompé åt
dem utnämner. Detta afslås af Oden, och legaten går. Nu/blir fultrådet
lifligare. Asmun förebrår Oden att Yngve är borta, och denne svär att
samma ögonblick som Yngve behöfs för hären skall han visa sig, och
emellertid utnämner han Asmun till härens anförare. Fältrådet åtskiljes.
Sigurd stannar qvar hos Oden, som nu berättar att då Pompé för trenne år
sedan, nyss efter Yngves afresa, var i Skytien, hade han blifvit kär i Thilda
och erbjudit henne sin hand, men att hon då afslagit frieriet. Emellertid
har hämdbegäret vaknat, hon öfvertalt Asmun att skicka bud till Pompé
och lofva honom Thildas hand i fall han ville utföra hennes hämd och
störta Oden; hvarefter Pompé genast uppbrutit med sin här, som nu står i
grannskapet. Sigurd häpnar vid denna berättelse, men i synnerhet deröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
