- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
163

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dualitet, som uttrycker sin lilla regentvishet i sådana
banala observationer som den att

–verlden vill att den som styr bedrar

Och hopen har behof af under som förblända,

kan duga till tyrann i ett gammalt samhälle, men har
icke den sinnesarten, som skapar nya välden. Det
upplysta förstånd, som Leopold gifvit sin Oden, kunde han
gerna hafva låtit åtföljas af peruk och theatervärja.
Sådana karakterer som Oden äga ej blott ett stort och
skarpt förstånd: de äga något väsentligen mera, tro och
enthusiasm. Det politiska förståndet allena har ännu
aldrig gjort stora eröfringar. eller grundat välden: det
har endast tjenat såsom medel åt enthusiasmen, åt den
blinda tron på en gudomlig kallelse, en tro, som äfven
hos de största män ofta ej varit fri från fördom och
vidskepelse, hvarpå må tjena till exempel just vårt sekels
största eröfrare, som, i trots af sitt stora och starka
förstånd , dock orubbligen trodde på sin stjerna. Den starka
andens klarare öfversigt af tingens sammanhang och
ögonblickets deraf betingade kraf, en produkt af hans
snilles instinktmessiga intuition, har ofta af honom sjelf
blifvit misstagen för en gudomlig ingifvelse, hvarpå han
sjelf trott. Det är eqdast det småaktigt kritiska
förstånd, hvilket tillhörde så kallade «upplysta» tiderna, som
antager att alla religionsstiftare och föregifna
undergörare i allt varit bedragare. De hafva Sjelfva varit lika
mycket bedragna, just af sin egen enthusiasm. Det är
i alla fall denna tro, denna enthusiasm, som drifver dem
fram till de stora och beundransvärda handlingar, som
aldrig skulle hafva fallit det upplysta förståndet in, men
som det Oaktadt kunna utgöra ganska värdiga föremål
för tragediens behandling. Att således låta Oden såsom
tragisk hjelte tala och handla under inflytelsen af sin
religiösa tro och sina nationella öfvertygelser och
fördomar, hade så mycket mindre varit ett fel, som hans
karakter af hjelte och samhällsgrundläggare endast under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free