Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju ingenting att försona. Hon är ett offer för de blotta
yttre omständigheternas kraf, icke för en inre, moralisk
nödvändighet; och till och med dessa yttre
omständigheter framställas icke en gång såsom ovilkorligt
tvingande, ty Appius är ju redan färdig att genom sin slutliga
dom tillerkänna henne friheten. I denna vändning af
sakerna begick Leopold ett stort fel, likasom förut i sin
Oden, ty både Virginias och Thildas uppoffring är blott
skenbart nödvändig, då den i grunden är beroende af
ren slump, af den tillfälliga omständigheten att både
Appius och Pompejus komma en minut för sent med
sitt besynnerliga ädelmod. Den försoning, som
åskådaren af dessa tragedier väntar, är icke en försoning med
Pompejus eller Appius, för hvilkas karakterer en
jern-hård konseqvens varit bättre passande än ett
oupphörligt vacklande mellan ytterligheter, utan en försoning
med Sjelfva katastrofen, de båda hjeltinnornas död. Med
Thildas undergång var man redan genom hennes
brottslighet ^Försonad, den hade i sig sjelf sin nödvändighet,
hvarföre det var hos författaren ett så mycket större fel
att genom Pompeji plötsliga och opåkallade ädelmod
gifva den utseendet af en olycklig tillfällighet: Virginias
död åter beror af en blott tillfällighet, som egentligen
borde hafva undanröjts för att föranleda en lycklig
utgång, hvilket åter stridde mot den historiska sanningen.
Antingen således måste man förkasta Virginia såsom
föremål för tragisk behandling eller ock, med afvikelse
från historien, låta henne sjelf genom något felsteg vålla
sin undergång. Häri ligger, enligt min tanke,
förklaringen af de många misslyckningarne vid behandlingen
af detta ämne. — Man må emellertid förundra sig, att
författarne och granskarne af denna skola, som så ofta
åberopa Aristotelis föreskrifter i afseende på dramat,
i allmänhet lägga så liten vigt vid det högvigtiga ordet
felsteg i hans poetik; så att det nästan ser ut som det
berott på en slump, när de någon gång efterlefvat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
