- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
175

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på sin älskares löften, hon vill lefva och dö på deras
uppriktighet, hvartill hvarje oerfaren, älskande flicka är
färdig; hon anser hvarje förringande ord om honom
såsom en hädelse mot ett högre väsen. Slutligen gör
Virginius sin faderliga myndighet gällande. Han
återfordrar henne af församlingen. Nu följer den
uppdiktade ■ angifvelsen att hon icke är Virginii dotter utan
född slafvinna. Hon går i sin svaghet äfven in på detta
bedrägeri, säker om en skyndsam och lysande
upprättelse. Då är det som fadren i sin förtviflan dödar
henne för att frälsa hennes heder, i sin ordning på goda
grunder säker på att Appius endast skall förnedra hans
dotter. — Genom denna förändring hade Virginia gjort
sig skyldig i mer än ett afseende: genom den dåraktiga
blindheten af sin okufvade passion, genom sin olydnad
mot sin fader, genom sin otrohet mot sin fästman, men,
hon hade alltid bibehållit sitt intresse genom den eldiga,
hängifna qvinligheten i sitt väsen. Man skulle beklaga,
begråta hennes öde, men ändock erkänna att hon
för-tjenade det; att hennes död var blott en försoning för
hennes olycksaliga förvillelse. Hon hade på detta sätt
blifvit en tragisk person, så vida den qvinliga karakteren
i allmänhet kan blifva verkligt tragisk: då dennas
felsteg för det mesta bero på en svaghet, icke på
ensidigheten af en princip. Sådana som Antigone och Lady
Macbeth äro undantag. — Hvad Appius åtminstone
angår, skall han först efter hennes död, och när det
ursinniga folket stormar hans hus, känna och erkänna
orättmätigheten af sitt förfarande, i det ögonblick då
han sjelf går att möta sitt tragiska öde.

Ett yttrande i detta företal är anmärkningsvärdt
såsom betecknande för den dramatiska skola, som
Leopold tillhörde, eller åtminstone för de» grad af
utveckling, hvarpå den under Leopolds tidehvarf befann sig.
Han säger nemligen om Paykulls tragedi, att den
förtjenar loford «genom flera- rörande scener, en mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free