Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom darrar för barbarens glaf,
Athen och konsterna försvinna;
Det land, Enropas bäfvan var,
Skall sjelf ej mer, till sitt försvar,
I farans stund en hjelte föda;
Och ingen kung, som födseln krönt,
Skall byta bort, med otack lönt,
Sitt lugn mot sina pligten möda.
I «Häfderna8 röst», hvars grundtanke är den att
det först är efterverlden, som gör rättvisa åt den sanna
förtjensten, tager skalden mot slutet en verkligen
dithy-rambisk flygt:
Men, då på tusen låga sätt
Förtjenstens väg är gillrad vorden,
Hvad har man vågat för dess rätt,
Som fäster än dess fot på jorden?
Hvad båtar dessa suckars gärd,
En verklÖB vördnad henne lemnarr
Och löftet om en efterverld,
Som namnet, icke hjertat hämnar?
Hvar finns en arm, som dristigt går
Att höjas för dess ära väpnad?
En manlig röst i hennes spår,
Som dånar, smädelsen till häpnad?
En domstol, som hvart brottsligt namn
Åt dessa hämndens taflor gifver,
Der minnets hand i marmorns famn
För än ej födda slägter skrifver?
Jag vet, det är ej smädarns röst,
Som kan en hjeltes mod förfära:
Hans rätta domstol är hans bröst.
Ett skyddadt fosterland hans ära;
Men just i detta stora värf,
Hvad — om han såg sig öfvergifvas?
Hvad — om ett söndradt folks förderf
Så långt, omsider, kunde drifvas?
Ja, Csesar, ditt berömda namn
Med köld sig kunde trotsadt höra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
