Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till bödelns jern och bålens brand,
En afgrunds q val, som aldrig sluta.
Hvad? hamnar då med eld och svärd
En allmakts Gud sin sannings ära? *
Barbarer 1 hädisk är er lära,
Och eder gud min fasa värd.
Hans grymma dyrkan jag ej delar;
Jag känner ej uti hans röst
Den Gud, som ropar i mitt bröst:
Förlåt din broder när han felar!
När är det, verldars milda far,
Du mera straffbar orätt lider:
När man din varelse bestrider?
När man dig gör till en barbar?
Och hvilken mot ditt väsen döljer
En arghet, som dig hädar mer:
Den blinde, som ditt ljus ej ser?
Det vilddjurshjerta, som förföljer?
Från menskans väckta syn en dag
Fall skingradt, moln af svek och dikter,
Som insatt hatet bland dess pligter
Och mordet till dess dyrkningslag!
Tänd opp, förnuft, ditt bloss för verlden!
Och, menskor, vågen tro det mer,
An skenet, som förskräckte er
Från bålen, bilorna och svärden!
I vindens fläkt, på trädets gren,
I böljans dryck, i fältens gröda,
I eder njutning, eder möda,
I allt är godhet, hvart J sen.
Tron ej naturens röst förleder,
Som ropar: skaparen är god!
Tron hatets röst: han fordrar blod!
Var alltid den, som lög för eder.
Hvad! blef af likar en bestämd
Att i ett brottsligt mörker vandra,
Då himlars Gud förtrott den andra
Sin lag, sin åska och sin hämd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
