Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så många andra ställen yrkar. Men det är redan ett
tillräckligt stort fel att lägga en fingerad, en tillgjord
verldsåskådning till grund för sånger, som man sjelf
kallar moraliska. Ty det är icke så alldeles likgiltigt,
hvilka motiver man uppställer för det handlingssätt man
föreskrifver andra att iakttaga. Vill jag uppmana en
menniska till dygd och pligternas samvetsgranna
utöfning, så kan jag väl dermed ej göra en sämre början
än att först och främst sätta henne ned under djuren;
ty jag äfventyrar då alltid, att hon skall enkom bemöda
sig om att förbättra denna ställning genom att
åtminstone tillegna sig djurets njutningar. Att denna
men-niskans påstådda underlägsenhet till sin natur, sina
sträf-vanden och sitt slutliga mål, varit frukten af författarens
egen öfvertygelse, kan man på förut anförda skäl icke
antaga. Detta vinner äfven stöd deraf, att han vid till—
lämpningen af sin antagna läras yttersta resultater
stundom tillåter sig en skämtsam ton, som förråder
medvetandet om deras orimlighet. Emellertid har denna till—
gjordhet stämplat några af dessa sånger med en köld
och tröghet i framställningssättet, som är främmande för
hans bättre didaktiska poemer.
Man kan fråga, om icke denna uppfattning af de
menskliga tingen såsom blotta fåfängligheter utgör ett
utmärkande karaktersdrag äfven i den hebreiska
poesien, som man likväl tillerkänner ett så högt poetiskt
värde. Sannt, men på ett annat sätt. Hos Leopold
framställes denna fåfänglighet endast i och för sig och
utan relation till något högre: hos hebréerna åter
företer den sig endast i motsats mot det högsta väsendet,
Herren, inför hvars allsmäktiga, oändliga, outgrundliga
majestät all verlden uppgår och försvinner såsom en
rök, ett stoft, ett intet. Det är för att upphöja den
Evige och det eviga, som allt jordiskt och ändligt
läg-ges såsom värdelöst för hans fötter. Hos Leopold åter
spelar det fåfängliga i den jordiska tillvarelsen en sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
