Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man läste kärlek för det sanna,
Och dess förföljares förakt;
Från denna mnlna blick den ljungeldsstråle blänkte,
Som slog hvar gäck, hur högt han satt,
Och ända ner på er — vid återskall af skratt —
Det heta löjets gnistor stänkte,
Förakteliga kryp i vitterhetens natt!
Laster, dårar, fröjden er!
Och du, tryckta rimmarskara,
Frälst ur sextonårig fara,
Andas: Kellgren är ej mer.
Ånnu en annan hyllningsgärd har Leopold egnat
åt Kellgrens minne i sången «Till Kellgrens skugga»,
der han på vackert sätt vidrör den fiendskap, som
uppstod dem emellan i deras ungdom, då Leopold först
uppträdde såsom författare. Yi erinra oss, att Kellgren
i Stockholms-Posten på ett skoningslöst sätt recenserade
ett af Leopold utgifvet poem och att detta gaf
anledning till en högst bitter skriftvexling mellan dem*).
Först flera år derefter gjorde de hvarandras personliga
bekantskap och blefvo vänner.
— An hördes ej mitt namn då ditt förgudadt var.
Skön brann ännu din sol, då re’n min lampa släcktes;
Och min benndran blott dig öfverlefvat har.
Kanske skall seklers tid i saknans natt försvinna,
Förr’n Sverge skryta kan af än en skald som du!
Men att med snillets höjd din vishet parad finna,
Hvad nya seklers tid behöfs kanske ännu!
Den rätt jag lemnar dig, har jag ej alltid njutit.
Du ser om på ditt namn jag hämnar mig igen.
Blott afund har jag känt, ännu jag käqner den;
Men evigt var mitt bröst för hatets ormar slutit.
Vid mina första steg din jernhand mötte mig.
Min ungdom stöttes bort med hån ur snillets tempel.
*) Band II, sid. 225 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
