Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dessa ord sätter hon sig ned att skrifva efter sin
biktfader, som om en stund, just i dagningen, infinner
sig. Men hvem är denna biktfar? Samma person, som
Belsano såg bakom madonnabilden. «Jag vet», säger
den unga kavaljeren,
Jag vet jag mig ej smickra kan
Med hopp att giltigt nog betjena,
In puncto mortis, er herr man;
Men jag är till för er allena.
Nu följer det ömmaste uppträde; kavaljeren ligger
redan för, hennes fotter och höljer heilnes händer med
kyssar, då dörrn slås upp och den förmente döde
inträder:
Det är (som re’n är nämndt) bland öden
Det grymmaste som tänkas kan,
När oförmodligt genom döden
Två makar skiljas från hvarann.
Men se’n det skett, se’n en gång man
Betraktat detta hugg som gifvet,
Så har det ock sin svårighet,
Att finna, förrn man ordet vet,
Hvarann på nytt igen i lifvet.
Nu gifs här väl i allmänhet
En mängd af händelser på jorden,
Besatta fall, hvari man sett
Jemväl det klyftigaste vett
’ Med ängslan leta efter orden:
Men aldrig kan dock denna nöd,
Att hitta på hvad man skall säga,
Så stora svårigheter äga,
Som då man borde vara död.
Af denna orsak äfven skedde
Att begge två, så hon som han,
Sig funno midt emot hvarann,,
På samtal ganska slätt beredde;
Med omotståndligt löje sedde
Ett ögonblick af tredje man,
Som fann sig bättre och — försvann.
I fullt begrepp att exklamera,
Trpt röstens bruk vårt goda par;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
