Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den senare mot hopens råa föreställningar om
beskaffenheten af lifvet efter detta; åter trenne andra «Byxorna»,
«Den nya kolonien» och «Hatten» mot de filosofiska och
esthetiska meningsskiljaktigheterna för dagen; den
förstnämnda ett qvickt skämt med Kants lära om tid och
rum, den andra ett gyckel med Nya Skolan, den tredje,
fritt bearbetad efter Gellert, en satir öfver Schellingska
systemet.
Bland dessa satirer fästa vi oss företrädesvis vid
«Den nya kolonien eller revolutionen i sångkonsten», då
den synes vara af största litteraturhistoriska betydelse,
såsom uppenbarligen anspelande på de s. k. fosforisterna
och deras anhängare, i den rigtning, som de hade
gemensam med det götiska förbundet. Den är författad,
såsom man af innehållet finner, under höjden af
Napo-leons välde, omkring år 1810 eller 11.
I parken vid ett gammalt slott
(Hvarom jag går förbi hvad sagan mera talar)
En liten slägt af näktergalar
Från förre ägarns tid sin fristad hade fått,
Och sjöng och trefs ännu, fast hälften öfrig blott.
Hit sågs från kringbelägna ställen
En mängd af bygdens folk församlas mången gång
Att här fördrifaa söndagsqvällen
, I gräset, lyssnande på näktergalens sång,
Och ofta sig med dem en lyster tropp förena
Af folk från hof och stad, som gjorcte sig gemena. *
Re’n satt man, hop vid hop, i väntan hvar och en,
Att mästersångam skulle börja,
När midt i trägårn från en gren
En röst af annat slag lät hastigt sig förspöija;
En stämma, som, fast mindre ljuf,
Ej mindre allmän undran väckte;
En talare, kort sagdt, af snilleklassen uf,
Med kroknäbb, fjäderpels och allting af sitt slägte.
Vid en harang från trädets topp,
Begrips hvad ögon spändes opp,
Och till hvad längd man halsen sträckte.
Nog hör man vackra prof af talekonstens flor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
