Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der af naturen allt i styrkans former skapas,
Der kälen gör solid ej mindre folk an jord,
Och mjölgröt äts och bränvin rapas,
Der har ifrin palats till torp
Naturen, som hon borde göra,
Förordnat andra ljud för annat slag af öra,
Och sångens kall åt uf och korp.
Thyvärr, en galen tid har rubbat hennes lagar:
Hvar äro de berömda dagar,
Då än en lurfvig rest af hjeltetampars race
Klef ädelt ner sig här i drifvor och moras?
Och böjde knän med tomma magar
För munkarnes latin och jutarnes karbas?
Då knappt en tanke fanns, men båla skägg och knogar?
Och då — (o ärans tid! o afundsvärda lott!)
Det spökade i alla slott,
Fanns jättebon och troll i alla berg och skogar,
Och vandrarns röst fick svar af ufvars röster blott?
Nå väl, mitt publikum! af dessa gyllne tider,
Tag åter hvad du kan omsider.
Och, slutligt bättre lärd hvad äkta sångkonst är,
Fördrif den fuskarflock, som dessa grenar bära.
Och låt oss ufvar blott få bo och bygga här;
Till smakens vinst och landets ära!
Han slöt. Af stum förundran rörd,
En del satt gapande, liksom att undret fatta,
En större del begynte skratta.
Men uugdomen, med sorl från sina platser förd,
Skrek: abort med näktergaln! med stymparn! intet hörd!
Och utan krus ur trädgår’n körd!»
Man hade, for den fort, nog länge tålt det matta,
Och mer’ndels jemmerligen platta,
Ja stuudom rent af splitt besatta
Af denna fågels gnäll. Det vore tid en gång
Att ändtligt föra in den äkta styrkans sång,
Som ren för tusen år tillbaka
Af Norges ufvar söngs på Qellarne för Kraka.
Man stödde sig häri (som rättvist borde ske)
På djupa theoriers lära
Om konstens högsta lag, effekt, bestämmelse,
Och hade — äldre folk i ära —
En smula högre ljus om slika ting än de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
