Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anse er som redan bådad
Att till doms för henne stå,
Så för hvad beträffa må
«Sällheten i bottnen skådad»,
Som för «ynglingen på tå».
Ni må le, om ni så tycker,
Åt det språk den stolta för,
Eller, som man höfligt gör,
Låtsa gilla damens nycker.
Lika kär för våra bröst,
Lika ljuflig för vårt öra,
Öfver Signilds skär vi höra,
Ånras n&ktergal, din röst.
Du må Saimens öar sjunga
Eller Födslodagens fest;
Eller Riddarn på sin häst
Med sitt spjut i Drakens lunga;
Eller Janas nya flor
Och den lilla segerhjelten,
Som i kapp med vädren for
Öfver drifvorna och fälten;
Eller Menskans Anlete,
Skådeplats, der lust och ve,
Brott och höghet, lugn och ånger,
Stundligt vexla deras fjät;
Kan man, säg mig, bära det,
Och ej älska dina sånger?
Ännu ett annat skaldebref må anföras, det till den
lärda domprosten doktor Alf i Linköping. Det är
skrif-vet år 1795, efter sedan Leopold såsom redaktör af
Extra-Posten blifvit under den nyckfulla
förmyndareregeringen trakasserad med rättegång för en artikel,
som sedan befanns vara ordagrannt öfversatt ur Luthers
skrifter *).
Nej, min syn mig ej bedrager,
Ålderstigne, vittre vän,
Då jag verkligt af er lager
Finner grönskan liflig än,
*) Se ofvanföre sid. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
