Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som «sedekänslan eller behaget till det ädla och värdiga
i föremål» borde stöta sig på. Samma sedekänsla
förbjöd säkerligen äfven hvarje hofman under Leopolds
ungdomstid att visa sig på hofvet eller i högre kretsar
opudrad, ehuru Leopold fick upplefva den dag, då
äfven de allraförnämsta försmådde att mjöla ned sitt hår.
Smakens hpgsta lag är i Sjelfva verket hos Leopold,
liksom hos alla smaklagstiftare, ingenting annat än den
godtyckliga konvenansen inom en viss krets, under ett
visst tidehvarf.
Också har vitterheten hos Leopold, såsom vi sett,
till sitt yttersta ändamål «det största nöjet»*), och
till högsta lag den «att behaga»**). Den har detta
ändamål och denna lag gemensamma med kokkonsten,
patiseeri-. och konditori-yrkena; så vida ej kan nekas att
vissa menniskor hafva sitt största nöje i och mest
behagas af dessa yrkens alster. Men högre stod icke den
esthetiska bildningen i Sverge under Leopolds tid, eller
under den tid då Leopold författade denna afhandling.
Sjelf höjde han sig ej heller under hela sin lefnad öfver
denna platta theori, den att poesien är till för ro skull
och att dess lag är — att kokettera. Idealet, såsom
konstens yttersta ändamål och högsta, rättare sagdt enda,
lag, var och förblef för honom och hans skola en
hemlighet. Just derföre att han och hans anhängare ej
för-stodo att konsten införer oss i en idealisk verld, som
lyder andra lagar än den verkliga, förhandenvarande, hvars
minsta obetydande reglor vi i vårt prosaiska lif
underkasta oss och erkänna, just derföre misskände och
föraktade han företrädesvis de tidehvarf af poesiens
utveckling, då denna försiggick mest oberoende af den yttre
prosaiska regeln, endast lydande den inre lag, som
idealet bestämmer för konstnärens fritt skapande fantasi.
*) Leopolds Samlade skrifter, V: 36.
*•) Anf. st., 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
