Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abstrakta, lemnar den bakom sig denna yttre verld, och
tiden för dess (kritikens) blomstring är icke tillika tiden
för ett fullt och friskt konstsinne. Så kan en
konstfilosofi vara rigtig i sina allmänna lagar, men likväl i
det speciella sakna åskådningens lefvande sinne* Detta
är visserligen en brist hos vetenskapen äfven såsom
sådan, men genom hvilken denna likväl jcke upphäfves,
utan skall tvärtom framdrifvas till den fulländning, der
den djupaste abstraktion återvänder till den innerligaste
försmältning med naturen. Vid allt detta hafva vi ännu
icke talat om den dåliga kritiken, den rådbråkade
vetenskapen, icke om allt det tomma, flärdfulla, halfsanna
och helt och hållet osanna, som flyger omkring under
en tid af nrångskrifveri. Ett sådant tillstånd kan
hvarken gagna konstnären eller omedelbarligen meddela
publiken någon konstinsigt. Denna stora allmänhet,
som nyss läst sina journaler, som «icke vet så
synnerligen mycket, men läst så mycket mer, icke är van vid
det bästa, men läst förskräckligt mycket», som dömmer
innan den njuter, ja i stället för att njuta, utgör icke
något fält för öfningen af en glad konst; det sanna
omdömets underlag, den sunda sinnligheten, innerligheten,
friskheten och skärpan i åskådningen är sönderfräten, och
ehuru stor rikedomen på rigtiga satser må af kritiken
utbredas, så förmår densamma icke godtgöra detta onda.
Men ett sådant reflekterad t publikum ökar tillika
konstnärens vedervilja mot kritiken. Genom denna
uppfattning hafva vi likväl för ingen del nekat konstens
medelbara befordran genom kritiken. Det förhåller sig med
kritiken som med pressen i allmänhet: det enskilda i
dess mång8tämmiga äflan sönderspränger sanningens
helhet, förvirrar och förbländar; men genom den rörliga
massan af enskildheter framtränger dock sanningen
såsom det helas ande, befordrad i dagen genom strid och
motsägelse. Summan af reflexionerna? de sig
undanträngande och kompletterande tankarne, måste slutligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
