Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det ftr här», fortfar Vischer, «fråga om det andliga
element, som är gemensamt för konstnären och publiken,
och af hvilket den förre antingen handledes eller upptuktas
till det rätta eller tillbakahålles och vilseledes i sin
konst-utöfning. Smaken, vare sig ett rigtigt eller origtigt
begrepp, betecknar ett sådant gemensamt element, en reflex
i konstnärens egen ande och känsla af vissa publikens
fordringar; närmare en egenskap, förmedelst hvilken han
bildat sig efter dessa fordringar i sättet att utföra sitt
konstverk, så likväl, att detta sätt af utförande har sin
grund i den innersta känslan, i det andliga känslosinnet.
När detta gemensamma element uppfattas såsom smak,
ligger dock deri en förvillelse; ty smaken måste
uppfattas såsom ett sinne för den blott vidhängande
skönheten, blandningen af det sköna med det angenäma och
det sedligt skickliga. Denna smakens utsträckning
öfver sin rätta gräns äger rum under tider, då, såsom vi
förut yttrat. konsten blifvit de jmbildades egendom, och
konstnären vid framställningen af sina föremål blifvit
beroende af en lärd synkrets och enskildes godtycke, i
uppfattningssättet beroende af konvenans och yppighet,
i kompositionen af ett flärdfullt kännarskap. Under
sådana tider är nemligen det idealiskt sköna i sin höga
frihet i allmänhet obekant och Qerranstående för
publiken, skönhetssinnet derföre ’ej heller utveckladt hos
densamma; utan en konventionell känsla har utbildat
sig, som egentligen går ut på det angenäma och
skickliga, och detta (angenäma och skickliga) skall konsten
tjena, icke jemte något högre, utan i medelpunkten af
sitt verk och såsom sin högsta lag. Ordet smak antyder
redan, att man, lik vinproberarn, pröfvande lägger
konstens verk på tungan, och dömmer nu så, icke öfver
dess idealitet, dess konstnärliga komposition, renheten
af dess former, utan huruvida det med fin och söt yta
behagligt retar eller med grof och sträf obehagligt sårar
det nyssnämnda konventionella sinnet; att arbeta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
