Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattare af gastballader, skrockdikter, röfvarhistorier,
slagdängor, blåskägg och annan pigläsning, skall komma att
passera för ett geni och taga rangen af Pope och
Vol-taire; men jag ser i sanning ingen skada deri för det
menskliga samhället. Det är tvivelsutan sannt, å
andra sidan, att om förvillelsen gör löjlig, gör blotta
renlärigheten icke heller odödlig. Jag glömmer alltså ej
heller den fara jag sjelf löper; men skulle också jag,
som skrifver detta, Oaktadt den bättre väg jag sökt följa,
likväl böra finnas, vid slutlig dom, kanhända på det
högsta blott en passabel rimmare, men böra förlora
rummet bland nationens verkliga skalder, så ser jag i
sanning ej heller deri något stort lidande, då en lägre
förtjenst, i fall dock någon, icke bör kunna räknas någon
till förebråelse. Det är i förträfflighetens natur, att ej
kunna tillhöra enhvar. På alla tider har hon varit
sällsynt genom sin svårighet; och det rätta stora onda vore,
om minnet af hennes fordringar kunde på någon tid till
den grad utplånas, att hon ined förtrytelse slutligen helt
och hållet försvunne från ett tidehvarf, som ej mera
förstod att hvarken värdera eller ens igenkänna henne.»
Med nästan ännu större stränghet behandlar
Leopold den nya skolan i afhandlingens fjerde och sista
stycke, som handlar «om den gamla götiska dikten och
den nya smaken för detta slags vitterhet». Jag
meddelar början af denna afdelning såsom ett ytterligare
prof på Leopolds sätt att polemisera mot den nya
skolan, som han från sin ståndpunkt hade både enskilda
och objektiva skäl att hata och missakta:
«I bredd med det nyss omtalta orimliga
skalde-slaget, och med behaget dertill, är jag långt ifrån att
sätta den hos oss så ifrigt uppvaknande kärleken för
den götiska fornåldern. Den förra smaken är låg och
förkastlig; den senare kan vara berömlig: och det vore
blott öfverdriften deri, som kunde böra finnas
klandervärd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
