- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
391

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en så kallad egen och sjelfständig vitterhet, som skall
framför allt anstå det nordiska snillet; hvilket ej bör
tåla, säger man, att genom daning efter klassiska
mönster förfalskas från sin egen höga natur, utan bör,
genom en alldeles ny och fri uppflygt ur sina skrefvor,
åtskilja sig från hvad man hittills mest prisat i vitterheten.
Fromma sinnen tro, att häraf måste födas någonting
särdeles stort och originellt. Det skall blifva, tänker
man, en ny himmel och ny jord i poesien. Hurudan
denna himmel och jord blifvit, har efter flerårigt arbete
derpå visat sig i Phosphoros och kalendrarne.»

«Man skall här troligtvis med stort ljud utropa
namnet Frithiof; och skall anse sig dermed hafva gjort nog
att dräpa mig. Men jag ser icke anledningen till en
sådan triumf. Visserligen tviflar jag icke om den så
kallade nya skolans begär att räkna sig i nära slägtskap
med den Tegnérska sångmön; blott inser jag icke, huru
poemet Frithiof skulle tillhöra henne eller kunna mera
räknas henne till beröm än man kan gifva
Septembri-sörerna äran för Code Napoléon. Låt henne fritt
tillegna sig sagoväsendet och visboksfraserna såsom sina
tillhörigheter; låt henne i de föråldrade talesätten, i
adjektivets. gammalmodiga flyttning bakefter substantivet,
i det oftare bruket af indeflnit kasus i stället för den
deflnita m. m. igenkänna sina egna anletsdrag. Jag
lemnar derhän huru fagra dessa anletsdrag i sig Sjelfva
äro; men det är ej lika om de utgöra oförmågans egen
verkliga naturbildning eller om något stort snille för
tillfället grimerat sig dermed. De kunna i senare fallet
medföra en trollmakt, som eljest för ingen del tillhör
dem. I öfrigt föreslår jag ett helt enkelt försök. Det
vore att utan misskund afkläda poemet Frithiof allt
hvad den nya ungdomliga poesien tror sig kunna med
någon minsta anledning räkna bland sina dyrbarheter;
och hon skall finna, tänker jag, med någon förundran,
huru hela den stora skalden står ännu derefter oförmin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free