Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, att hvaqe litterär storhet, som grundar sig endast
eller förnämligast på språkliga förtjenster, är af
vansklig art, så länge språket fortfar att utvecklas till sin
förbättring. Det ligger i sakens natur, att hvarje
föregående författare skall under en sådan språkets fortgång
öfverträffas af sin efterföljare. Man må således aldrig
inbilla sig* att man sjelf befinner sig på höjden af
förträfflighet i detta afseende. Likasom Dalin på sin tid
öfverträffade en Dahlstjerna ochenFrese, och sedermera
sjelf, redan under sin lifstid, öfverträffades af Creutz och
Gyllenborg och sedan af den gustavianska skolan, så
blef Sjelfva Leopold i sin ordning redan under sin
lifstid öfverträffad af Tegnér och Stagnelius. All förtjenst
i detta afseende måste vara relativ intill dess språket
vunnit full stadga, och den fordrar ock att derefter
bedömmas. Men likasom Leopolds språk, Oaktadt den
poetiska stilens senare framsteg, stundom äger en
fulländning, som ingen eftertid skall hvarken förneka eller
öfverbjuda, så har Dalin ej sällan äfven sin, och detta
borde Leopold hafva kunnat erkänna, så vida han ej
varit bländad af den glattslipning, som strålade i hans
ögon från hans tillbedda fransyska mönster.
Leopolds utomordentliga qvickhet i den polemiska
stilen, i kritiken öfverhufvud, är oss bekant från
Stock-holms-Posten och Extra-Posten. Hans Samlade Skrifter
upptaga flera stycken af detta slag. Främst bland dem
alla står utan tvifvel «Silfvertonen, eller Tasso i
fosfo-risk öfversättning», en recension af Atterboms försök till
öfversättning af Tasso, ett fragment infördt i
Phospho-ros för år 1810. Denna märkliga uppsats kan ej
ignoreras, och jag återkommer dertill. Men vördnaden för
hvad Atterbom engång blef, när ungdomsblodet hunnit
svalna och den manliga besinningen trädt i
enthusias-mens ställe, förbjuder oss att i den akademiska
ka-theder, den han sjelf sedermera med så mycken ära
intog, längre än alldeles oundgängligt är, sysselsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
