Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grubbe uttalar med sitt ((måhända», ehuru han ofelbart
väl visste att ett sådant tal i Athen varit omöjligt.
För den egentligen så kallade talekonsten har
Leopold, med afseende på de olika tillfällen, vid hvilka
den hos oss vanligtvis användes, i en särskild
afhand-ling lemnat besinningsvärda föreskrifter; och hans egna
efterdömen utgöra den skönaste förklaring och
bekräftelse af hans reglor. Så har han i åminnelsetalet öfver
Sleincour med träffande sanning och enkel värdighet
skildrat en stilla anspråkslös förtjenst, utan att, efter
det vid dylika tillfällen så vanliga bruket, genom en
mödosam ansträngning söka att förstora sitt föremål orch
ställa det i ett falskt, bländande ljus. Lika utmärkta
till innehåll och stil äro äfven de tal han hållit inom
de akademier, hvilka han såsom medlem tillhörde.
Ofvergående från Leopolds mera populära skrifter
till hans strängare, mer vetenskapligt filosofiska
forskningar, fortfar Grubbe: «Hans ungdom inträffade på den
tid, dä den Wolfiska dogmatismen, med sin stela
mathe-matiska demonstrationsmethod, i Sverge, liksom i dess
hembygd, började utträngas af det friare Lockeska sättet
att filosofera, i synnerhet sådant detta i Frankrike
blifvit vidare utbildadt, i theoretiskt hänseende af Condillac,
i praktiskt af Helvetius. Men snart började den genom
Kant åstadkomna hvälfhingen inom den filosofiska
spekulationens hela område sträcka sin inflytelse äfven till
Sverge: den kritiska filosofien blef hos oss ett föremål
för en häftig strid emellan beundrare, som i dess läror
trodde sig hafva funnit det enda rätta svaret på
förnuftets högsta frågor, och motståndare, som vanligtvis
bekämpade det, mindre med den lugna vetenskapliga
pröf-ningens än med förbittringens och smädelsens vapen.
Med lifligt deltagande följde Leopold den fortgående
utvecklingen af denna hvälfning inom tankens verld. Uti
»Granskningen af Kants grundläggning till metafysiken
för seder» gaf han ett mönster af en lugn, värdig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
