Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tatet blir att Hartmansdorff, bestridd af andra, får rätt.
Den unge (Wieselgren sjelf) var inbjuden att komma
och meddela ett bref från Odmann, hvarom Leopold
hört af en gemensam vän. Det läses. Det är ett slags
filosofiens cessionsansökan, som i de dagar lika
öppen-hjertigt antyddes såsom påkallad, af landets båda vittra
skolor, af Leopold som af Geijer. Alla beundra uddarne
i Ödmanns bref. Leopold yttrade till slut: «det vittnar
om snille och skarpsinnighet, utan att tränga till
frågornas djup, således utan förmåga att öfvertyga den olika ^
tänkande, ehuru det roar den som tänker lika med
författaren. Då jag ler med författaren och tror att
filosoferna, likasom Roms augurer, svårligen skola Sjelfva
hålla sig ifrån att le, då de träffas i förtroende, nekar
jag dock ej att dessa filosofernas sträfvanden gjort
menskligheten mycket godt, spridt ljus öfver stora, för folken
vigtiga sanningar, och, äfven sedan formlerna utträngts
af nya, verkat i stort på de öfvertygelser, som bestämde
verldshändelserna, hvarföre de förtjena all aktning, äfven
af den, som ej följer dem i deras flygt». — Nu aflösa
lekande, skämtsamma ämnen, och värden, som i början
var krank i alla (leder och) ledamöter, glömmer sin
sjuttioåriga kropp, går upp, ledd vid en tråd, lätt som
en tjuguårig, hemtar en bok, nämner pagina, der en
omtvistad sak står, säger alldeles oförmärkt, och utan
att sjelf synas veta det, de qvickaste artigheter åt
närvarande, de spetsigaste anmärkningar om frånvarande —
detta allt efter hans tids uppfattning af både höflig—
hetens och sanningens lika oefterffifliga fordringar —
O Ö Ö Ö
inflätar anekdoter, ofta ganska slippriga, men utan att
någon hunnit stöta sig derpå eller njuta deraf, allt i följd
af olika «sinnesvärde», då en ny storartad sanning blir
framställningens både glans- och slutpunkt. «Gustaf är
ej död ännu», sade de gamla gustavianerne, då man
utkom i förstugan. «Sådant, mina herrar, njöt man jemt
Malmström. III. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
