Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tysk öfversättning deraf utkom 1794, och dess
innehåll framställdes med loford i den då fullständigaste och
allmännast lästa bland Tysklands litteraturtidningar, den
Jenaiska.»
«Upplysning var, när Eosenstein skref derom, ett
af de mäktiga orden för dagen. Blotta ljudet deraf
väckte i vissa sinnen förtjusning, i andra fasa. Ofta
hade det blifvit i motsatta rigtningar missbrukad t, än
idkeligen åkalladt af vislingar (sic), som velat fjeska sig
till medborgerligt anseende, än bedrägligen eller
dåraktigt dyrkad t af politiska svärmare, än åter i blind
ifver förbannadt af arga eller skygga fiender till
förnuftets välde. Rosenstein, hvilken i allmänhet ansåg orden
blifva «en hufvudorsak till villfarelse, då de till sin
bemärkelse äro obestämda, vacklande, otydliga, ombytliga,
oriktiga», var sorgfällig att bestämma betydelsen af det
ifrågavarande, och att söka hämma sådan användning
deraf, hvarigenom, såsom han yttrade sig i en skrifvelse
till den tyska öfversättaren, ((förståndets upplysning
blifvit förvexladt med fanatismens utsväfningar och en
tygel-lös ärelystnads illbragder, samt de klaraste sanningar
missförstådda eller vanställda, här af den ena, der af den
andra faktionen». Han ville ådagalägga nyttan och
nödvändigheten för samhället af dess medlemmars i ständig
utvidgning fortgående kultur — så fordrar måhända
ett nyare språkbruk att, äfven för svenska läsare, det
hos mången vanryktade ordet upplysning, efter
Rosensteins begrepp derom, tolkas. Denna sin afsigt utförde
han medelst förnuftsskäl, så klart framställda, att en
större allmänhet kunde fatta dem, samt styrkta med
historiska bevis. Också här har han lemnat ett mönster
af vältalighet, nemligen af en sådan, som i kraftigt, men
tillika hofsamt språk verkar både på omdömet och
känslan, och som, der ämnet det medgifver, ordnar sanna
föreställningar till effektrika taflor. Ibland flera
mästerliga skildringar förtjenar den, hvarmed boken slutar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
