Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna lefnadsteckning, som nog mycket liknar ett
äreminne i akademisk stil, är dock, enligt
sammanstämmande vittnesbörd, till sina hufvuddrag sanningen
trogen. Sjelfva Palmblad *) förnekar ej de förtjenst er, som
Järta tillerkänner Rosenstein, ehuru han derjemte efter
sin vana gör sig besvär att förvara åt efterverlden
minnet af den gamla mannens svaga och löjliga sidor. Ett
lysande prof på den saktmodiga ståndaktighet och
rättskaffenhet, som utmärkte Rosensteins karakter, är hans
lugna hållning mot förmyndareregeringen, då det var
fråga om att skilja honom från hans lärareplats hos
kronprinsen och förvisa honom från hufvudstaden under
förevändning af en förbrytelse, som för det första icke
han begått, och som för det andra sedermera dömdes
icke vara någon förbrytelse. Händelsen har jag i det
föregående berättat**). Till ledamöter i Svenska
Akademien efter biskop Celsius och riksrådet grefve A. von
Fersen utsåg Akademien professor Tingstadius och
hof-junkaren Silfverstolpe. Den senares minnestal öfver
Fersen hvars förtjenster ställdes i det bjertaste ljus,
misshagade hans gamla partifiende Reuterholm och flera
andra af den tidens högt uppsatta män. Men «misshaget
drabbade icke blott Silfverstolpe utan akademien, för
hvilken det var hållet. Man inbillade sig, att
inträdestalen alltid upplästes och justerades i en enskild
sammankomst innan de offentligen höllos (hvilket först
sedermera och just med anledning af denna händelse blifvit
iakttaget), och tilläde sekreteraren och direktören en
rättighet, den de efter statuterna icke hade, att ändra
hvad som pföfvades tarfva ändring. Det är sannt att
direktören, tvungen att besvara inträdestalen,
nödvändigt af dem borde få del, innan de upplästes, och att
bruket äfven var att meddela dem sekreteraren. Men
*) Biografiskt Lexikon, XII: 252 ff.
**) Se ofvanföre, s. 111 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
