Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tillägga någon storhet åt det skapade stoftet, hvilken förtjenar val mera
att berömmas, hvilken kan med mera skäl kallas stor, än en rättvis
domare? Fören edra ögon kring jordklotet, lemnadt till rof åt menniskans
otyglade begär och passioner; hvad möter eder syn? Laster och brott,
svagheten som lider, styrkan som oforrättar, ondskan som aldrig hvilar,
orättvisan stundom konstig, stundom tilltagsen, alltid känslolös,
förtryckaren som reser sitt hufvud ända upp till skyn, oskulden trampad och
förgäten. J skolen se ärelystnaden stödd på ränker, omgifven af blodiga offer;
egennyttans tillgrepp, bedragarens list, afnndens försåt, hatets bitterhet,
hämndens blodiga bragder, grymhetens raseri; öfver allt våldet, som
sönderbryter, upprycker, qväfver, rasar, förstör. Lånen edra öron, hvad sårar dem?
Uselhetens jämmer och den förolämpades klagan, och den förtrycktes tysta
suck, och den lidandes gälla men föraktade rop. Menniskan är i krig mot
menniskan; menskligheten glömd, qväfd, vanvördad, förtrampad; allt tynar
i elände och förtryck, allt hvimlar i oreda och förbistring, eller under ett
bedrägligt lugn ser alla laster dolda i en tyranns själ, all uselhet samlad i
slafvars öde. Men denna utsigt är ombytt; menniskorna hafva upprest
bålverk emot dessa förödelser, de äga en fristad emot våldet, och hafva funnit
ett värn emot sin egen vrånghet. Samhällen! lagar! jag röjer edra heliga
band, jag välsignar edert välde.
Samhället vore intet utan lagarne, och lagarne, hvad blifva de utan
tillämpning och verkställighet? Svagare än den enskildes värnlöshet,
farligare än förtryckarens våld. De bero, denna tillämpning och denna
verkställighet, af domaren. Jag önskade att kunna teckna en rättskaffens
domare. J, som bären detta vördade namn, det första i staten, lika gammalt
med dess upprinnelse, införlifvadt med dess bestånd, detta namn, oskuldens
tillflykt och jordens tröst, hura stort är icke edert ansvar? hvilka sällsynta
egenskaper bör icke medborgaren hos eder söka? hvilka dygder har han
icke rätt att af eder fordra? Det är icke nog for den, som skall skipa
lagen, att känna dess bokstaf och mening; han måste känna dess upphof
och dess grunder, dess ändamål och dess afsigter, känna menniskan i det
stora och oföränderliga, i de skiljaktigheter, dem särskilda lynnen alstra, i
de herrligaste rörelser, i de finaste afvikelser. Hans förstånd, redigt och
klart, skall se och älska sanningen, oprydd som hou föreställes, befallande
som hon kännes. Det måste vara väpnadt, detta förståud, emot
egenkärlekens förförelse, ftrdomarnes myndighet, inbillningens villor, liknelsernas
bedrägeri, konstens |örsåt och vältalighetens kraft; allramest väpnadt emot
hjertats och känslornas förledelse. Med en skärpt syn skall domaren tränga
genom allt hvad som skymmer eller döljer den sanning han söker, förstöra
slughetens konstverk, qväfva den hårdes fräckhet, hjelpa den försagdes
blyghet, öppna de läppar dem fruktan eller föresats tillyckt, afdraga
missdådaren oskuldens larf, upptäcka den oskyldige, som någon gång glömmer
sin egen styrka och framträder för hans syn under den brottsliges darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
