Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i menskligheten kan yppas, vid den vigtigaste
öfver-läggning, som kan förehafvas. Förlåt, allernådigste
konung, den ömma sinnesrörelse, som af mig utpressar
tårar. Betagna af samma känslor ser jag mina
närvar-rande medbröder, detta rikes ridderskap och adel. De
äro, såsom jag är öfvertygad, alla lika brinnande med
mig af nit för eders kongl. maj:t och fosterlandet (här
afbröts han, berättar han sjelf, öfverljudt af sitt stånds
bifallsrop); men de flesta tilläfventyrs lika oförmögna
att stadga sina tankar på denna stunden öfver ett ämne,
som skall afgöra ett helt rikes, millioner menniskors
öde för sekler. Så stort detta verket är, så nödigt att
dervid använda betänksam het. Med djupaste
undersåtliga vördnad för eders kongl. maj:t, med varmaste
kärlek för samtliga mina medborgare af de öfriga stånden,
besvär jag eders kongl. maj:t vid Gud, vid sin thron,
vid sitt hjerta, sitt ädelmod, vid samtid och efterverld,
att oss måtte förunnas någon betänketid». — Konungen
bevektes och tillät adeln att på riddarhuset taga
säkerhetsakten i öfvervägande. Väl för honom, om han
förstått och aktat den vink, som gafs af så många redliga
medborgare, af Sjelfva den personliga tillgifvenheten och
erkänslan.
Adlerbeth, under nya samhällsförhållanden upphöjd
till konungens rådgifvare, ville heldre gagna än lysa,
iakttog sin pligt, varsam och samvetsgrann, men sökte
aldrig att vinna inflytelse.
«I det enskilda lifvet», säger hans minnestecknare
H. Järta, «var Adlerbeth lika älskvärd som
vördnadsbjudande i det offentliga. At sitt umgänge gaf han ett
alldeles eget behag, blandadt af innerlighet, enfald,
skarpsinnighet, djup kännedom af ämnet, hvaröfver han
talade, snar fattning af en främmande tankegång, och
en sällsynt fördragsamhet för det nya och dristiga i
andras meningar. Han var på en gång lärare och lärjunge,
ty han ansåg aldrig sin vishetskrets sluten. I sina hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
