Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den af häfderna oss lemnas, såsom en vis lagstiftare,
hvilken troligtvis under sina grymheter drefs af en högre
politisk åsigt. Han är ej annat än en intrigerande
tyrann, och derföre har tragedien ingenstädes den
upplyftande, renande och lugnande egenskap, som dock måste
vara verkan af ett äkta konstverk: spegelbilden af en
idealisk verld.»
«I allmänna omdömet har dock, jag kan icke gissa
af hvilket skäl, företrädet blifvit lemnadt åt «Kelonid»,
hvartill ämnet är hemtadt ur Plutarks
lefvernesbeskrif-ningar öfver Agis och Kleomenes. Schlegel har redan
anmärkt att det franska tragiska maneret aldrig är så
olyckligt, som när det användes på grekiska ämnen:
och det är ganska naturligt; ty ingenting strider så
uppenbart mot det öppna, rena och friska grekiska lifvet,
som franska tragediens kallt gräsliga kabalväsende.
Äfven i Kelonid drifves den ohyggliga händelsen af en
uppdiktad intrig, den man, högst ogrekiskt, utstofferat
med en grafvård, som tillika tjenar till fängelse; — med
en qvinna, som visar sig offentligt midt i natten; — med
en spartansk regent, som med egen hand mördar sin
fängslade fiende o. s. v., allt, enligt författarens ord i
företalet, «för att göra utgången så tragisk, som en stor
effekt torde fordra». Likasom icke den enkla
berättelsen hos Plutarchos, om Kelonids dotterliga och äkta
trohet på hvarje öppet sinne gör tiodubbelt större
verkan än hela denna maniererade tragiska tillställning! —
Men hvad som ännu mera ställer i dagen det inskränkta
i detta manér, är författarens långa försvar för sin
djerf-het att våga flytta scenen rundt omkring torget i Sparta.
Man har verkligen svårt att afhålla sig från löje öfver
denna så långt drifna grannlagenhet att ej det minsta
afvika från den oväsentliga och skefva regeln om
rummets enhet» *).
*) Hammarsköld, Svenska Vitterheten, sid. 368 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
