Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans oberedda bär, af mina mått bedragen,
Skall utom denna mur med lätthet blifva slagen;
Och 8ammanvräkta lik, som simma i sitt blod,
Bereda åt min makt en värdig ärestod. —
Men denna väntan snart mig nya plågor gifver,
Och för mitt tålamod hvar stund en börda blifver.
Det slag bör vara gjordt, som bådades mitt hopp.
Snart skyndar till sin gräns den dystra nattens lopp.
En dödlig tystnad rår — månn man mig skulle svika?
Månn’ Sigurd dristar sig från min befallning vika?
Han hittills lydt: han ägt en undersåtes dygd.
Hvad tvekan växer opp? Hvad fruktan i dess skygd?
Mitt tålamod var trött att dessa inkast höra,
Som mig allt mer och mer hans trohet misstänkt göra.
Det syntes af hans tal, liksom en annan lag
För honom varit till än Ingialds välbehag.
Jag går: och detta svärd skall ej förgäfves foras.
Man nalkas. Hvilka steg med skyndad ankomst höras?
Månn’ anfall hota mig?–-Min dotter!
Om Adlerbeths bearbetningar af Racine’s Iphigenie
och Voltaire’s Oedipe yttrar sig Hammarsköld på det
hela fördelaktigt. Genom undanrödjandet af öfverflödiga
personer och intriger hafva styckena under Adlerbeths
hand vunnit i enkelhet; och enkannerligen Oedipe har
genom honom «i det närmaste blifvit återförd till det
Sophokliska mästerstyckets renhet». «Men», tillägger
Hammarsköld, «den mest i ögonen fallande olikheten
emellan de begge svenska tragedierna och deras
fransyska urbilder är den kor, som Adlerbeth i dem inbragt.
Yäl skall Voltaire’s Oedipe låtsa hafva en sådan; men
den är ingen verklig kor, utan uppträder blott vid
slutet af hvarje akt för att uttala något sentenslikt distikon
på alexandriner. Här är den, bildad efter Racine i
Athalie, en lyrisk reflexion af handlingens idealiserade
åskådare, så anbragt, som det med våra theatraliska
vilkor är möjligt. I synnerhet är denna kor ganska
mycket lyckad i Iphigenie, der den äfven, såsom den
bör vara, är af de handlande personernas egna lyriska
utbrott förmedlad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
